Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gabriel Ehrling Perers: "Stålmagnolian" blir bra – men EU missade chansen till ökad transparens

Annons

På tisdagskvällen stod det klart att det blir Ursula von der Leyen som axlar rollen som EU-kommissionens ordförande. Ursula vem?, frågar lejonparten av läsarna. Hon var väl ingen av de "spitzenkandidaten" som lanserades inför EU-valet i maj, kretsen ur vilken nästa ordförande skulle hämtas?

Tyvärr är det precis så. Europaparlamentets försök att få till en mer transparent och därmed också mer legitim utnämning av unionens främsta företrädare gick till slut om intet. Inför valet hade det i parlamentet nämligen gjorts den helt riktiga iakttagelsen att demokratin vinner på att väljarna vet vilka politiker som kan komma ifråga när de går till valurnorna. Att det på så sätt blir tydligare att en röst på en viss partigrupp ökar sannolikheten att en sådan politiker hamnar i EU-toppen.

Valprocessen går nämligen till som så att medlemsstaternas regeringschefer först enas om ett förslag som sedan bekräftas i parlamentet. Det annars hunsade parlamentet hade denna gång djärvt deklarerat att nästa ordförande skulle vara en person som kandiderat öppet. Om regeringscheferna ännu en gång ville smyga fram namn som inte varit på valaffischerna fick de vara beredda på ett nej.

Bland kandidaterna som lanserades fanns flera gångbara. Sossen Frans Timmermans, som varit 1:e vice ordförande i kommissionen, hade inte gjort bort sig. Liberalen Margrethe Vestager hade gett unionen ett ledarskap värt namnet!

Nu blev det ingen av dessa utan konservativa von der Leyen, försvarsminister i Angela Merkels regering. "Stålmagnolian", som von der Leyen kallas, är förvisso ingen dålig kandidat. Tvärtom framstår hon som ett bättre val än den gråa teknokraten Manfred Weber, som var konservativa EPP:s "spitzenkandidat".

Partitillhörigheten till trots är von der Leyen känd för en hyfsat modern politik och har både förespråkat pappaledighet och talat klarspråk om klimatet. Ja, i henne får vi européer en klart mer kompetent ledare än den avgående.

Ändå lämnar valet en bitter eftersmak. Att EU bygger på maktdelning mellan medlemsstater och parlament är naturligt. Men öppenheten i maktutövningen måste öka!