Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Friskare men mår sämre?

Det fanns en tid då svenskarna var ett av världens friskaste folk och samtidigt hade ett av världens högsta sjukskrivningstal.

Annons

Det fanns en tid då sjukskrivningarna var som högst i de delar av landet där miljön var som bäst och arbetslösheten som högst.

På den tiden sade människor att nu ska jag "gå till doktorn och sjukskriva mig". Och doktorn gjorde oftast som patienten ville.

Det var under den socialdemokratiska eran och det resulterade i orimligt höga sjukskrivningstal.

Så kom alliansen till makten. Och även om det finns en hel del övrigt önska i regeringens förändringar av socialförsäkringarna, i varje fall av tillämpningarna, så är det inte lika självklart längre att "sjukskriva sig".

Sjukskrivningarna används i varje fall inte som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Vi är fortfarande ett av världens friskaste folk. Vi blir bara friskare och lever allt längre.

Ändå mår många sämre än vad de borde göra.

Hur kan det komma sig?

Nyligen kom religionspsykologen och prästen Cecilia Melder ut med sin doktorsavhandling. Den heter Vilsenhetens epidemiologi och behandlar den intressanta frågan om hur det är möjligt att vi blir allt friskare samtidigt som vi mår vi allt sämre.

Kanske har hon kommit något viktigt på spåren. Hon menar nämligen att det finns ett samband mellan hälsa i vid mening och det faktum att allt fler människor saknar existentiell grund i sina liv. Vi kan uppenbarligen vara friska och ändå må dåligt.

Det är en intressant avhandling som bygger på intervjuer och enkätundersökningar och erfarenheter från tidigare forskning.

Under de senaste åren har den existentiella hälsodimensionens betydelse för fysisk, psykisk och social hälsa uppmärksammats allt oftare i internationella studier. På samma sätt som vi måste hålla den fysiska hälsan i trim, måste vi hålla den existentiella hälsan i god kondition hela livet.

Cecilia Melder avslutar sin avhandling med att citera 2000 års Nobelpristagare i medicin Arvid Carlssons tänkvärda ord: ”Ingenting är så bra för hälsan som att känna att livet är meningsfullt och att varje dag innebär någonting nytt”.

Vi tycker de rutinmässiga hälsoundersökningarna, kolla blodtryck och andra mätbara värden är självklara. Men vem mäter den existentiella hälsan. Och hur?

Det här är inget flum från några aparta forskare. Nej, till och med världshälsoorganisationen WHO tar upp den existentiella hälsan och säger att den består av åtta kriterier: Hopp, harmoni, helhet, meningsfullhet, förundran, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap.

Kanske kan man tillspetsat fråga sig: Vad hjälper det en människa om hon har en frisk kropp och bra ekonomi, när den existentiella vilsenheten sprider sig som en epidemi?

Mer läsning

Annons