Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frihetskänsla i 19 knop

Vardagsäventyr är spänning, nervositet och en kick. Vi testade vattenskidor.

Annons

Jag har åkt en gång tidigare. Det var för flera år sedan ute i skärgården med min äldre brorsa. Tålmodigt gasade han och saktade in, gjorde nya vändor, gasade och saktade in. Och jag bara vurpade. De få gånger jag kom upp följdes direkt av en vurpa eller ett hårt magplask. Efter ett tag var jag helt slut. Både jag och brorsan gav upp hoppet om mig som vattenskidåkare där och då.

Men några år senare står jag med ett par vattenskidor på fötterna igen. Vädret är underbart med 21 grader i Florsjön, vid Mohed utanför Söderhamn. Vi tar en snabb introduktion innan jag hoppar ner i vattnet. Raka armar. Vill man undvika kallsupar ska man inte försöka resa sig själv, utan låta båtens kraft dra upp en. Mitt mål i dag är att komma upp på skidorna och stå några meter.

Jag ger klartecken och kommer upp. Känner glädje en tiondel av en sekund. Därefter totalvurpa.

Nytt försök.

– Japp! jag hojtar till igen.

Jag kommer upp, lyckas stå några meter men tappar balansen och faller igen. Man skulle ju kunna säga att jag uppnått mitt mål för dagen nu. Men jag blir bara förbannad, för jag vill ju så gärna komma upp.

– Det ser bra ut, men jag vill se att du har benen mer böjda när du har kommit upp, och kom i håg raka armar! ropar Eric Blomstrand, min instruktör.

Böjda ben och raka armar. Jag försöker hålla balansen i min ihopvikta position. Och på tredje försöket kommer jag upp! Whohoo! Möjligtvis inte med helt avslappnad, rak eller för del delen snygg stil. Men jag står. En otrolig frihetskänsla. På två skidor glider jag fram på vattenytan, över vågorna, gupp och klarar faktiskt ett helt varv runt sjön. What a feeling! Känslan är en riktig egokick. I 35 kilometer i timmen åker jag ganska stabilt.

Efter åket pustar jag ut på bryggan. Nu är det dags för Hans-Erik Jansson att visa vad han kan. Han är en av de som har varit med i klubben några år, något som syns på hans åkning. Han gör några vurpor. Men däremellan glider han riktigt snyggt över vattnet från sida till sida och får vattnet att spruta sådär coolt bakom sig.

– Jättekul! säger han efteråt.

Dagen efter känner jag av åkningen; härlig träningsvärk i lår, rygg och mage. Den andra dagen kändes det även i bröstmusklerna. Det är inte bara en otroligt rolig sommaraktivitet, utan bra träning också. En perfekt grej att göra tillsammans med ett gäng vänner eller familjen.

Jag är väldigt nöjd att jag försökte igen, dels för att överbevisa mig själv, dels för att jag har hittat en ny sommaraktivitet.

Jag tänker i alla fall göra ett nytt försök med brorsan, för att få revansch även där. Sen ska jag utsätta mina vänner för vattenskidåkning.