Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fridlyst duckar för svåra frågor

På lördagskvällar sänder SVT tv-programmet Fridlyst på bästa sändningstid. När jag får några veckor sedan kritiserade public service på ledarplats ledde det till en mejldiskussion med SVTs vd Eva Hamilton. Om Fridlyst skrev hon "På lördagar 20.00 gör vi just nu Fridlyst. Ett annorlunda underhållningsprogram som handlar om utrotningshotade djur och miljöer. Mer "public service" än det mesta du kan hitta".

I lördags var Mattias Klum, den briljante fotografen som påpassligt nog är aktuell med en ny bok, tillsammans med Glenn Hysén och hans dotter i Tanzania för att rädda elefanter. Det var ett helt program om Tanzania, där inte en enda tanzanian fick komma till tals. Alla tanzanier som syntes i bild fanns bara där som någon slags exotisk rekvisita.

Om Klum och Hysén, istället för att slå sig för bröstet och tala om vad skönt det kändes att göra något, hade pratat med någon annan än Världsnaturfonden WWF så hade nog bilden blivit mer komplex. Varför frågade de aldrig lokalbefolkningen varför det var så vanligt med tjuvjakt, varför det fanns så många fällor för att fånga små och stora djur?

Elefanter, och de andra djur som Fridlyst försöker rädda, är skyddade av CITES vilket är FN:s konvention om handel med utrotningshotade djur. Men trots att det ständigt satsas mer pengar på att förhindra tjuvjakten ökar den ständigt. Är det så att fridlysning faktiskt inte fungerar i fattiga länder? Waldemar Ingdahl, vetenskapsskribent och vd för den liberala tankesmedjan Eudoxa, funderar på sin blogg om de konstlat höga priserna på till exempel tigerpenisar och noshörningshorn har drivits upp av handelsförbudet vilket gjort tjuvjakten mer attraktiv. För höga priser gör att desperata människor, i bland annat Afrika och Asien, väljer att ta risken att tjuvjaga. Förbuden leder alltså till att fler tigrar, noshörningar och elefanter dödas.

Den sydafrikanske miljöekonomen Michael 't-Sas Rolfes menar att WWF och andra miljöorganisation väljer den enkla vägen när de vill stärka förbuden för handel och pressa utvecklingsländernas regeringar att stifta hårdare lagar och upprätthålla dem striktare. Det får konsekvenser för de fattiga i u-länderna. Fridlysning är därför andrahandslösningar, menar 't-Sas Rolfes.

Även om man inte ägnar sig åt tjuvjakt kan det fortfarande finnas en rimlig förklaring till att lokalbefolkningen sätter upp fällor. En noshörning som trampar sönder grönsakslandet leder till en än mer svältande familj. Elefanter är inte bara majestätiska, de kan också vara aggressiva och farliga att ha nära gården. Det löses inte genom att svenska stjärnor förstör fällorna.

Bilden av varför tanzanierna sätter upp elefantfällor är så mycket mer mångfacetterad än vad Fridlyst visar i sitt program. Men det kanske är för komplicerat för public service att visa?