Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Frida Demervall: Kommuner måste ta ett större klimatansvar

Starten på 2020 har skickat sina tydliga signaler om att vi nog inte riktigt nått i mål med klimat och miljöfrågorna än. Att vi måste göra något och det fort är de flesta överens om, men vad?

Annons

Vi är nu ett par veckor in på det nya året, 2020, supermiljöåret, året som vi hört så mycket om, året då så många av våra miljöutmaningar skulle vara lösta (nåja nästan). Klimatavtalet som slöts i Paris 2015 ska börja gälla och Sveriges 16 miljömål ska vara uppfyllda. Ett år som ska ta avstamp mot framtiden.

Utanför fönstret lyser snön fortfarande med sin frånvaro, barnen spenderade jullovet med att gräva lergropar och cykla istället för att åka skidor och bygga snögubbar. Meteorologer och klimatforskare avlöser varandra med budskapet om att 2019 var det varmaste året som någonsin har uppmätts i Europas historia, och på nyheterna har vi kunnat följa bränderna som har härjat i Australien under flera månader.

Starten på 2020 har skickat sina tydliga signaler om att vi nog inte riktigt nått i mål med klimat och miljöfrågorna än. Att vi måste göra något och det fort är de flesta överens om, men vad?

Vi behöver alla bli mer medvetna om konsekvenserna av våra val, men är det rätt att lägga ett så stort ansvar på den enskilde, utan att prata om rimliga förutsättningar? Jag tycker inte det.

Stort fokus läggs ofta på hur du som individ ska bete dig för att bli mer klimatsmart. I en iver om att vara handfast och konkret listas ofta tips på hur just du ska göra för att minska ditt klimatavtryck. Och visst är det så, vi behöver alla bli mer medvetna om konsekvenserna av våra val, men är det rätt att lägga ett så stort ansvar på den enskilde, utan att prata om rimliga förutsättningar? Jag tycker inte det.

För att exemplifiera, ett av de vanligaste tipsen jag stöter på är att lämna bilen hemma och ta cykeln eller bussen till jobbet/ affären/ skolan istället. Ett fullt rimligt tips för den som bor i en större stad. Men för den som bor på landsbygden då? Många upplever klimatångest och maktlöshet och det är väldigt synd, för det finns mycket vi kan göra. Även om vi inte bor i en storstad, har råd att köra elbil eller för den delen om vi föredrar att äta kött nu och då. Den kanske viktigaste åtgärden du kan göra för miljön och klimatet är inte att sluta äta kött, det är att engagera dig i det lokala miljöarbetet. Våga sätta lite press på dina lokala politiker och använd dig av din konsumentmakt när du handlar. Effekten blir större om vi är fler som är med och driver förändringen.

Kommunen har makten över mycket, vi glömmer det ibland. För det är kommunen som är möjliggöraren här, kommunen bestämmer om det ska finnas cykelvägar och kollektivtrafik som gör att du kan ta dig till olika saker. Det är kommunen som kan villkora så att nyproduktion av hus görs energi- och klimatsmart. Det är kommunen som bestämmer över möjligheterna till avfallsåtervinning och det är kommunen som avgör om det är värt att stänga ner ett centralt badhus, likt det i Hudiksvall, och istället bussa skolbarn med dieselbussar till simlektionerna. I nästan varje litet beslut, stort som smått i en kommun så finns det miljö- och klimataspekter att ta hänsyn till. Så istället för ännu en artikel eller inslag om hur du ska bli klimatsmart så skulle jag vilja se ” Så blir din kommun klimatsmart”.

Läs också: Stängningen är fel - höj taxan istället

Om du vill göra mesta möjliga insats för klimatet, våga engagera dig lokalt i frågan, använd din röst och våga ställa krav. Våra kommunala politiker måste börja ta frågan på största allvar, för om det är några som har makten att på riktigt förändra våra möjligheter att bli klimatsmarta medborgare, ja då är det våra kommunpolitiker.