Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fredsarbetet en ung företeelse

Oliver Li i Delsbo (HT 24/10) pekar på något viktigt. Vem vill egentligen inte ha fred? Tyvärr är det dock så att idén om människans vilja och förmåga till fredligt handlande är en mycket ung företeelse, sett ur ett historiskt sammanhang.

Annons

Människan började inte tala om fred förrän under upplysningstiden på 1700-talet. Dessförinnan talades det alltid om lugna perioder utan konflikt mellan diktatoriska kungar. Fredsbegreppet baserades helt och fast på terrorbalans, det blev fred därför att ingen krigade, inte tvärtom. Vårt moderna fredsbegrepp, det vill säga fred på fredens villkor, är intimt sammankollat med det moderna, demokratiska samhällets framväxt under 1800-talet. Det krävs ideologi, ett utvecklat frihetsbegrepp, en respekt för människans enskilda värde för att skapa fred.

Gandhi lyckades med sin fredliga förändring i Indien enbart därför att kolonialmakten Storbritannien under en lång tid hade utvecklats i modern, demokratisk riktning. Det blev absurt till sist för en frihetsönskande nation som Storbritannien, som ju precis då hade besegrat nazismen, att tjurhålla på sina kolonier under rådande omständigheter.

Det inledande våldet mot Gandhis organisation blev än mer absurd sett ur det perspektivet. Det var således lord Mountbattens insikt i detta och det brittiska parlamentets vilja som drog undan hindret. Detta var Gandhis smarta drag, han var först och främst en skicklig politisk räv. Man ska dock betänka att Gandhi misslyckades helt med freden mellan sitt eget folk, hinduer och muslimer. Häri var han ganska partisk som hindu och han missbedömde situationen totalt. Hinduism är dessutom ingen fredsivrande religion, det är ingen av dem. Under hot, verkligt eller inbillat, återgår religionen alltid till sitt politiska status quo det vill säga starkt våldsidkande.

Historien hänger samman i en evig fläta. Fred är inte människans politiska normalläge. Andra världskriget hade kunnat hindras om politikerna i väst visat mera tåga på 1930-talet, eller om man aldrig utkämpat det första världskriget, eller sluppit revolutionen i Ryssland, eller undvikit de stora nationalistiska konflikterna på 1800-talet, Napoleonkriget, eller det trettioåriga kriget på 1600-talet.

Fred i modern tid är fortfarande en terrorbalans, den enda skillnaden är att vi numera har ett ideal, en utopi om fred, och att vi därför ständigt förhandlar mellan varandra. Förhandlingen om fred är en produkt av 1900-talet, så pass ung och skör är den processen, mer än så är det inte. Vi har en lång, lång väg kvar, om det ens existerar ett reellt mål.

Torbjörn Kvist

Härnösand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel