Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredrik blev munk i Thailand

Vad är det som får en människa att lämna sin familj och sitt hem för att leva i avskildhet? Fredrik Abrahamsson sålde allt han ägde, sa upp sig från jobbet och lever nu i ett kloster i Thailand. Han fyller snart trettio år men är övertygad om att hans beslut att leva som munk är för resten av livet.

Annons

Att få kontakt med en som lever som skogsmunk i den thailändska regnskogen var inte så svårt som jag trodde. Fredrik Abrahamsson har en egen mobiltelefon på klostret. Men eftersom han inte har den hos sig hela tiden, får jag vänta ett par dagar innan vi med hjälp av sms har enats om dag och klockslag då jag ska ringa. Ljuden från naturen får telefonlinjen att vibrera. I bakgrunden lever den thailändska skogens fågelliv upp i en symfoni som når hela vägen till det vårkalla Hälsingland. På ett kloster mitt i regnskogen i Rayongprovinsen i östra Thailand har Fredrik Abrahamsson bott i ett år nu. Klosterbyggnaderna ligger intill foten av ett berg. Det är här Fredrik utbildar sig till munk.

– Som tonåring visste jag att jag ville förändra sättet att leva på. Men att bli munk var inget jag tänkte på då, berättar Fredrik Abrahamsson.

Det var i tonåren hemma i Hudiksvall som Fredrik började fundera på hur han levde. Han observerade även hur andra levde. Han var övertygad om att det han såg inte var det bästa levnadssättet.

– Jag såg otillfredsställelse. Det var ett ständigt sökande på ytliga vägar till lycka och det ledde till smärta. Den där ständiga jakten… Min känsla var att det måste finnas något bättre än det här. Det var då jag fick ett infall att jag ville läsa en bok om Buddha.

På biblioteket hittade han en biografi.

– Jag kände en otrolig inspiration, det var en kraftfull upplevelse att läsa boken. Jag tror att det är vanligt att man har existentiella frågor om livet under tonåren. För de flesta är det en period man går igenom innan man förbereder sig för vuxenlivet. Men för mig slutade det aldrig, tankarna fortsatte.

Hans intresse för buddhismen växte. Han kom i kontakt med en meditationsgrupp i Sundsvall som han började besöka regelbundet. När Fredrik var 22 åkte han på en tio dagar lång retreat där man under total tystnad utövar sittande meditation under 10 timmar per dag.

– Det var något som fick mig att uppleva saker som jag inte gjort innan. Efter ett tag lugnar alla sinnen ner sig och man får distans till upplevelsen. Då kan man se känslorna när de dyker upp i stället för att direkt fokusera på det man reagerar på.

Efter retreaten var Fredrik Abrahamsson än mer övertygad om att det här var rätt väg för honom. På Youtube lyssnade han på tal av främst thailändska munkar. Ganska snart fastnade han för skogsmunkarna som lever i avskildhet.

– När jag lyssnade på de här talen… Det var något i de här människorna som jag inte såg i andra människor. Det var något otroligt fridfullt. Jag blev inspirerad och kände att jag måste åka till Thailand.

Det var nu tankarna på att leva som munk började komma. Men han hade aldrig varit i ett kloster eller träffat en munk och kände därför att det var för tidigt att ta ett beslut. Han reste till Thailand och besökte ett kloster, samma som han i dag bor på, och där fick han möjlighet att komma nära inpå klosterlivet.

Efter en månad var han tillbaka i Sverige. Övertygad om att han ville tillbaka till Thailand. Han arbetade och sparade pengar för att ha råd med nästa resa. 2011 sa han upp sig från jobbet, flyttade från lägenheten och sålde allt han ägde. Först studerade han thai under ett år på en thailändsk ö. Sedan började den långa processen att bli ordinerad som munk. Det finns en prövoperiod på upp till ett år för att se om man verkligen är redo för klosterlivet.

Första steget är att klä sig i vitt och raka huvudet. Det är ett tecken att man avsäger sig det världsliga livet. Man åtar sig även att följa åtta regler – bland annat att leva i celibat, inte utsmycka kroppen och inte medvetet skada levande varelser.

– Reglerna är för att vi ska få ut så mycket som möjligt av livet här i klostret och för att kunna leva i harmoni med de andra, förklarar Fredrik Abrahamsson.

För thailändare under tjugo år eller västerlänningar väntar först en tid som novismunk innan de blir ordinerade till munk. Tiden som novismunk kan ses som en träningsperiod då man följer tio levnadsregler. Man tar steget in i hemlöshet, klär sig i munkdräkten och lever på allmosor. Efter fem månader blev Fredrik Abrahamsson ordinerad till munk vid en ceremoni där de andra munkarna accepterade honom. För att få bli munk är det en del krav man måste uppfylla; man får inte ha några skulder, inte vara en brottsling, inte ha några allvarliga sjukdomar, man måste ha föräldrarnas tillåtelse och man måste ha en tro och övertygelse på Buddha och Buddhas lära.

En munk lever efter 227 regler som täcker in hela livet. Syftet med alla regler är att munkarna ska träna sig i att ha medvetenhet i livets alla situationer. De reflekterar regelbundet över sina intentioner och resultatet av sina handlingar. När de ser vilka tankar och handlingar som leder till mer lycka och frid för sig själva och andra, så kan de utveckla dem.

– När vi har utvecklat en färdighet i att göra detta, kan vi uppleva en tillfredsställelse som går bortom livets alla förändringar, bortom framgång och motgång, hälsa och sjukdom, smärta och njutning, beröm och kritik. Det är en varaktig frid och lycka, oberoende av yttre omständigheter, säger Fredrik Abrahamsson.

Under den första tiden som munk får man inte lämna klostret utan en annan mer erfaren munk. Annars finns inga hinder att resa någonstans, förutsatt att man blir inbjuden eftersom en munk inte får ha pengar.

– I början är det mycket att lära. Det är svårt även när man är på klostret, svårt att veta hur man ska följa levnadsreglerna. Om man då lämnar klostret så är det ännu svårare att följa reglerna.

Vardagen på klostret börjar med meditation mellan klockan fyra och fem på morgonen. Meditationen avslutas med recitation av texter för reflektion. I gryningen går munkarna allmoserundor till närliggande byar med sina munkskålar. Om byborna vill kan de då skänka mat till klostret. När munkarna är tillbaka på klostret äter de dagens enda måltid.

– Det är av praktiska skäl som vi bara äter en gång om dagen. Vi är beroende av mat som skänks till oss. Vi ser maten som ett sätt att hålla kroppen vid liv och hälsa, vi äter inte för njutningens skull eller smakupplevelsen. För meditationsutövandet är det inte bra att äta för ofta, man blir slö och det är svårt att meditera.

Efter måltiden väntar diskning och städning innan munkarna går till sina egna boenden. De bor i små stugor utplacerade i olika delar av klostret. Det är tystnad och stillhet som råder. Under dagen mediterar de på egen hand, städar och tvättar. På eftermiddagen samlas de för en arbetsperiod där de hjälps åt med renhållning och skötsel av klostret. På kvällen samlas de igen för meditation innan de går och lägger sig.

Hemma i Hudiksvall finns Fredriks mamma, Mia Abrahamsson. Hon har inte träffat sin son sedan höstlovet men de hörs på telefon varje söndag.

– Det är klart att jag önskar att han bodde på närmare håll så att vi kunde träffas oftare. Men jag känner en glädje i att han har hittat sin grej. Han lever sin dröm nu. Det är inte alla som faktiskt gör allt för att förverkliga sin dröm. Så jag är stolt över att han går sin väg och inte avstår från det här livet på grund av vad andra tycker och tänker, säger Mia Abrahamsson.

När Fredrik Abrahamsson skulle resa till Thailand för att påbörja sin väg till att bli munk, följde Mia med till tågstationen i Hudiksvall och vinkade av honom. Då visste inte Mia när hon skulle träffa honom nästa gång. Det gick ett år innan de möttes i Thailand. Då reste de runt i två veckor innan Fredrik skulle gå in i klostret.

– Det kändes kluvet. För jag visste att resan skulle sluta med att han skulle gå in i klostret, säger Mia Abrahamsson.

Under åren har hon själv läst på om Buddha och kan grunderna i buddhismen. Det är en religion som tilltalar henne.

– Vi har hela tiden en massa behov som ska fyllas, men det blir aldrig fullt. Jag tror att jag har mycket att lära av Fredriks sätt att leva. Hans val att bli munk har tillfört mycket i mitt liv också. Jag har upplevt saker jag inte gjort annars.

Mia Abrahamsson har hälsat på i klostret flera gånger. Hon konstaterar att det är en speciell upplevelse. Till exempel får hon inte krama honom offentligt.

– Det svåraste är att inte få röra vid honom. Men samtidigt så ser jag att han mår så bra. Han utstrålar harmoni och lugn. Jag vet ju att det är mina behov som gör att jag känner så här. Jag känner att det finns en stark kärlek mellan oss.

– Vi kan hitta sätt att uppleva detta behag utan till exempel fysisk beröring. Det är betydligt mer tillfredsställande än det vi normalt upplever och behovet av stimulans utifrån känns inte längre så viktigt. Omställningen är större för familjen som varken är speciellt bekant med kulturen här eller livet som munk, säger Fredrik Abrahamsson.

Andra gången Mia Abrahamsson reste till klostret åkte hon ensam. Då fick hon bara träffa Fredrik tillsammans med en annan munk eftersom munkar inte får träffa kvinnor ensamma. De möttes på flygplatsen.

– Jag vänjer mig kanske så småningom. Men då ville jag bara krama om honom.

När familjen kommer på besök måste han vara uppmärksam på hur hans handlande uppfattas av allmänheten.

– Det kan vara en utmaning många gånger att hitta ett sätt att vara tillmötesgående och samtidigt upprätthålla den standard som krävs av mig som munk. Standarden som vi åtar oss att följa kan verka väldigt strikt, men det är på grund av just denna som vi kan vara källa till inspiration för andra. Det är även på grund av detta som folk väljer att stödja oss i det livsval vi gjort. Eftersom vi är beroende av människors generösa stöd för vår överlevnad så är det viktigt att vi lever upp till de förväntningar som finns på oss som munkar, säger Fredrik Abrahamsson.

I tonåren kände du att det måste finnas ett bättre sätt att leva livet på. Har du hittat det nu?

– Absolut. Sen är det fortfarande en ständig inlärningsprocess. Jag lär mig saker hela tiden med livet här.

Ditt beslut att leva som munk, är det för resten av livet?

– Det var en lång process innan jag tog steget så när jag tog beslutet hade jag tänkt länge. Redan från början har det känts som ett beslut jag tar för resten av livet. Det är så här jag vill leva.

Annons