Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från punk till frustrerad dödsmetall

Under 1990-talet bildades flera tunga metalband i Söderhamn. I Murder Market och Wolverine ser man i likhet med 1970-talsmusikerna musik som ett sätt att uttrycka känslor, men nu handlar det om frustration och ångest. Dödsmetallsångaren från Murder Market och Led Note, Peter Rudberg, 28, proggtrummisen Marcus Losbjer, 28 från Wolverine, och post-punkaren Maths Kroon, 42, från Ljusne berättar om hur det punkiga 1980-talet gled över i ett ångestladdat och avancerat 1990-tal.

Annons

– I stort sett kan Söderhamn klassas som en musikstad. Det finns ingen riktig rockscen men många musiker i förhållande till befolkningen, säger Marcus Losbjer, som flyttade till Söderhamn från byn Lima i västra Dalarna 2000 för att spela med proggrockbandet Wolverine som han startat med bröderna Stefan och Micke Zell 1995.
Sedan rockklubben Sisters lade ner och stället förvandlades till kurdisk kolgrill tidigare i år finns ingenstans för banden att spela Söderhamn, vilket Marcus tycker är tråkigt.
– Men Sisters var egentligen inte så bra, en ganska dålig scen och trång lokal. Ferdinand under före detta Folkan är ypperligt. Man kan hyra lokalen och själv ordna spelningar.
Peter Rudberg håller med.
– Sisters var mer en pizzeria än ett rockställe. Några av de bästa spelningarna någonsin i Söderhamn har varit på Ferdinand. Tomterocken 1997 var en succé. Wolverine hade en av sina första spelningar, och även Misfortune, som också var ett lokalt rockband. Sedan kom Metal 2000 med samma koncept. Då tog vi hit fler band från Gävleborg än någon krog någonsin gjort. Man har alltid fått sköta sig själv. Varken kommunen eller krögarna har varit på vår sida. De vill bara ha cover-band och trubadurer, säger Peter.
– Folk är så vana att höra samma grejer. Någon lallare med head-set som spelar Proud Mary. Men man hoppas att det inte bara fortsätter vara mainstream-grejer som kommer ut i fortsättningen, säger Marcus.
Före Sisters fanns en liten mörk rockbar under Kebab House vid namn Dark Angel. Minnena därifrån handlar mer om ölstegar och bröderna Zells hårdrocksquiss än om livespelningar, även om några lokala band gjorde bra ifrån sig.
– Det var väl lite väl nischat. Man har alltid saknat en varierad scen som kan köra till exempel sing and songwriters och pop, inte bara metal, säger Marcus.
– Jag trivdes på Dark Angel, jag var där varenda kväll. Det var som mitt andra hem, säger Peter.
På 1980-talet var det värre än någonsin. Närmaste spelställe var Trash i Bollnäs.
– Vi fick åka härifrån helt enkelt. Ett alternativ var ju ungdomsgårdarna, men de hade ju en begränsad publik, säger Maths.

Vi sitter i en murrig och smått rökig replokal i den stora rosamålade Hagaskolan i Ljusne. Maths Kroon har varit med och kämpat för att få behålla de här replokalerna, som huserade sitt första band 1983. Sedan dess har ett tjugotal grupper repat här. För några år sedan ville kommunen sälja huset, som är i stort behov av renovering. I vintras beslutade kommunfullmäktige att låta rockarna få vara kvar, och gav dem ett litet ekonomiskt stöd för ommålning. Det verkar som att Ljusne varit grogrund för rock, speciellt under 1980 och 1990-talet. Här har band som Pure Mania, Hiroshima, New Rose, Pale Moon, Dixon, Moment 22 och Lednote bildats och repat. Stilen har alltid varit hård. Ingen pop, hip-hop, jazz eller soul har komponerats innanför de här väggarna.
– Det handlar väl om vilken social status ett samhälle har. Ilskan hos metal-banden är vanligare i arbetarkommunerna, säger Maths.
Marcus håller med och menar att den höga arbetslösheten kan ha format musikstilen.
– Under 1990-talet växte en motreaktion fram, säger Peter, som man kan se i grungen från Seattle, till exempel. Ett uttryck för någon slags ångest.
Band från Söderhamn som spelade trash och dödsmetall var bland andra Devine Sin, Murder Market och Authorize.


Band med tjejer är det ont om i nutidshistorien. Det har dykt upp en och annan sångerska, men det är i princip allt.
– Det fanns ett band som hette Hybris på 1990-talet, de hade två tjejer med. Det fanns något mer men jag kommer inte ihåg vad de hette, säger Peter.
Alla tre är inne på att rockskolan som startade 1989 har format många unga.
– Det verkar vara något av en action-våg i Söderhamn för närvarande. Alla vill spela som Hellacopters och Backyard babies. Nu hoppas jag på en Frank Zappa-våg. Det har varit alldeles för likriktat de senaste tio åren, säger Maths Kroon.

Annons