Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från kallt Gävle till milt Ljusdal

Det blåste ishavsvindar där på Idrottsvägen utanför Läkerol Arena i Gävle i söndags.

Annons

Runt 570 personer rörde oroligt på sig inför startskottet för att inte bli nerkylda. Många siktade in sig på Gävlemilen medan andra såg fram emot säsongens första halvmara.
Det finns alltid en speciell stämning i startfållan ögonblicket innan startfältet släpps iväg, oavsett om det är hundra eller tiotusentals löpare. De som känner varandra har redan hejat och kanske hastigt kramats, önskat varandra lycka till och sedan gått in i sin egen mentala bubbla. Det blir tyst, pirrigt och nästan andäktigt innan ett plötslig PANG! sätter i gång själva tävlingen. Själv blir jag alltid överraskad av startskottet.

Större tävlingar rullar i gång som om det vore ett tågsätt med vagnarna i gummiband. Löparna i fronten agerar lok, medan gruppen bakom lite ryckvis hakar på och det tar ett tag innan alla hittar sin fart i ledet. På den här tävlingen är proceduren över på någon kilometer, men med allt fler deltagare har jag märkt att sträckan känns längre.

Halvmaran i Gävle är en bra formtest inför större tävlingar av typen Stockholm marathon. Den har till och med en banprofil som liknar huvudstadens lite kuperade helmara. Halvmaraton är för övrigt en ganska ny gren och ingår inte i olympiska spel eller friidrottens ordinarie världsmästerskap. Den började dyka upp först på 1970-talet.

Hemlingby löparklubb har funderingar på en ny sträckning, en flackare runda med start och mål i centrum. Jag har precis ställt mig positiv till det i en enkät från arrangören. Om det blir verklighet tror jag att det här kan bli Norrlands motsvarighet till Göteborgsvarvet.
När jag sprang här första gången, för åtta år sedan, kände jag mig rätt vilsen bland orienterare, skidåkare och eliten av motionslöpare. Nivån var, och är fortfarande, hög. Men vi vanliga motionärer är betydligt fler i dag, vilket också speglar motionsvågen vi har i hela landet.

Första delen av banan känns lätt. Man tar en sväng norrut genom ett ganska trist hyreshusområde innan turen går söderut vid Boulognerskogen, den kanske trevligaste biten av sträckan. Där stod en liten, men entusiastisk, publikskara och hejade på såväl elit- som motionslöpare.

Banan går sedan i en böj i sydväst innan den vänder mot centrum och nordväst i riktning mot travbanan och Hälsingeleden, det tråkigaste partiet. Efter nio kilometer viker banan tillbaka till varvningen vid Gunder Hägg stadion.

För egen del gick halvmaran bra. Jag sprang två minuter snabbare än året innan och det får vara godkänt för en 50-plussare.

Nästan dubbelt så gammal är Ljusdals-Posten som hundraårsfirar med motionsloppet Löpet på onsdag. Där lovar man betydligt bättre väder, sol och 13 grader varmt.
Vi ses väl där?