Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Framsynthet i planeringen

I lördagens HT läser vi om Storgatans breddning, en het fråga.

Annons

Skribenten Lars Sundin har återgivit en period i Hudiksvalls utveckling som ur många synpunkter är lärorik och som innehåller samhällsfrågor som kan leda till stora missbedömningar. Mitt intresse för dessa frågor väcktes då jag tillsammans med Albert Fälldin, under slutet av 70-talet, kunde agera och medverka till en lösning där Storgatan österut inte breddades och Fiskarstan räddades. Man valde i stället att låta stadens centrum växa västerut. En kritiserad lösning då, men i dag uppskattad av flertalet.

Under den period jag har bott och verkat i Hudiksvall från 1960 till i dag, har många avgörande beslut i Hudiksvalls stadsplanering tagits. Då omgavs Hudiksvalls kommun av Hälsingtuna kommun vilket gjorde att dessa båda politiska centra blev hämmande för de långsiktiga frågorna. Efter sammanslagningen 1971 kunde så nya bostadsområden planeras, exempelvis Sanna, Edsta med E4 dragen nära Hälsingtuna kyrka. Ännu finns många bra tomtmarker västerut för boende och företagsamhet.

Medskog blir en lyckad satsning för en ny tillväxtperiod, för företag och verksamheter. Här finns ytor som ger tillgänglighet för övriga delar av storkommunen som Delsbo och Iggesund. I dag kan vi glädjas åt närheten till havet med sol och segel samt strömmingsfiske. Även en ny form av handel som snabbt blomstrar, bagageluckeloppis, ser ut att utvecklas på våren medan höstmässan, ännu utan egen plats, återkommer troget. Båda lockar folk och familjer från hela hälsingland till Hudiksvall, tack vare det ännu fria hamnområdet. Man kan här hoppas att den nya ostkustbanan förflyttas västerut intill E4, för att därmed för lång tid framöver lösa trångboddheten i stadens centrum

Den förlegade synen på trafik och handel lever dock ännu kvar i den stora kommunen Hudiksvall. Under 1960–1990-talen gällde det att med alla medel rädda genomfarterna. Det var de stora trafikstråken, E4, men också järnvägen, som städerna skulle svälja. Från Skellefteå i norr till Sundsvall i söder har man idag stora problem som måste lösas. Även Hudiksvall tvekar och vidhåller fördelarna med den gamla logistiken genom centrum. Inget vore värre för stadskärnans framtid om ett nytt resecentrum åter planeras med tunnlar, rivna fastigheter och förändrade genomfarter. Det blev inte bra ser man nu i norra Sverige. Det vore en katastrof för det charmiga Hudiksvall.

Tung trafik genom Hudiksvalls idylliska centrum måste planeras bort. Tunga dieseldrivna lastbilar och bussar hör inte hemma i centrummiljöer. Det finns andra billigare, ljudlösa och koldioxidfria metoder för framtidens transporter. Jag har ännu idéer grundade på ny teknik som kan möjliggöra användning av övergivna järnvägar, bandelar, anlagda ursprungligen för lokala behov. Finns framsynthet hos våra politiker för sådana idéer?

Sven Nordström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel