Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fråga inte mig – jag har gett upp

Självklart kan jag inte låta bli att läsa en bok om en kvinna som alltid varit den duktiga flickan, som gjort som man ska men som upptäcker att livet lurade henne, belöningen uteblev.

Annons

Jag är också den där kvinnan på övervåningen. Det är alltid någon annans liv som är viktigare, alltid någon annan som har tolkningsföreträde.

Claire Messuds Kvinnan på övervåningen handlar mest av allt om konst. Sirenas Alice i Underlandet-pastisch anses vara stor konst medan Nora inte ens tycker det är någon idé att försöka ställa ut sin (i mitt tycke fantastiska) installation Ett eget rum? där hon avbildar Emily Dickinsons, Virginia Woolfs, Alice Neels och Edie Sedgwicks olika rum i miniatyrer. För, kom ihåg, hon är kvinnan på övervåningen, ingen kommer bry sig.

På konstskolan kunde Nora inte förmå sig att smöra för rätt personer som alla andra eller "rabbla upp den där smörjan om fragmentering och identitet och genus, vad fan det nu är, Roland Barthes och Judith Butler och Mieke Bal". Sirena räknas som en riktig konstnär medan Nora bara är en nucka med en hobby.

Jag väntar boken igenom på att Sirena ska sno Noras konst och det gör hon väl på ett sätt också och utan att spoila för mycket så kan jag säga att Sirena använder Noras Edie Sedgwick-persona, den som gör så att Nora är i sitt liv, i livet. Den som får henne att leva och vara som i ett rus och det är därför det blir så bra och det är därför Sirena snor det.

Mitt kvinnan på övervåningen-bitterhetsmantra är "jag fick aldrig någon budget". Jag förväntades hela tiden uträtta stordåd fast det fick aldrig kosta några pengar. Förut var jag så stolt, nästan mallig, över att jag kunde koka lyxsoppa på en spik. (Hur kan människor som får en budget ens misslyckas?) Som en glad hundvalp har jag gång på gång frågat "får jag vara med" men nu har allt brustit, nu har jag gett upp. Jag ska aldrig mer fråga någon om jag får vara med.

Helt hög ser jag om och om igen på Top of the lake där CJ (Holly Hunter) säger "give up!" Jag knarkar låtar som Nine inch nails "Gave up" där Trent Reznor väser "I tried, I gave up", och J Mascis Edie Brickell-cover Circle där han sjunger "I quit, I give up".

Jag hundörar i äldsta dotterns bok där Will Grayson tänker "so eventually i gave up. i give up every single day" (det är David Levithans gemener och jag älskar dem).

Lika mycket som jag har gett upp är Nora förbannad. Nora är så förbannad att hon skulle kunna filma sin ilska och sälja den och ge igen med samma mynt och "bli Amerikas mest kända jävla konstnär på kuppen, av ren hämndlystnad". Jag hoppas hon gör det.

Nora vill att det står FAN TA ER HELA BUNTEN på hennes gravsten, på min ska det stå:

Gör vad fan ni vill men blanda inte in mig, jag har gett upp.