Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Våfflans" extraträning med pappa Sören

/
  • Sören Ericson hjälpte sonen Cristoffer Ericson med intervallerna hemma i Ljusdal.

Han blev kvar på bänken hela matchen när Frej föll tungt hemma mot Mjällby i superettan.
Sedan åkte Cristoffer "Våfflan" Ericson hem till Ljusdal på en tvådagarsledighet – och specialträning under ledning av pappa Sören.
– Farsan är bra på att sporra, han vet hur han ska reta upp mig, säger den förre HuFF-kaptenen.

Annons

Älvvallen i Ljusdal måndag eftermiddag. På den gamla landhockeyplanen där det numera spelas ungdomsfotboll och en del seniorfotboll i lägre serier springer Cristoffer "Våfflan" Ericson intervaller medan pappa Sören Ericsson manar på och tar tid.

– Jag filar lite extra, det har man igen tror jag, säger Cristoffer Ericsson.

Efter säsongen 2013 lämnade han Hudiksvalls FF för ett större äventyr. Valet föll på Täbyklubben Frej, som under "Våfflans" första säsong klev upp från division 1 till Superettan. En hel del speltid har han fått i landets näst högsta division.

– Nio från start och fyra inhopp har det blivit, säger den 24-årige mittbacken.

I Frejs senaste match – mot Mjällby hemma – blev han kvar på bänken, och laget föll med 0–2 i en bottenstrid där allt börjar bli mer och mer på allvar.

– Det är ett riktigt getingbo. Vi ligger väl på säker mark ännu, men jag har inte kollat tabellen på slutet. Man gör inte det när det går dåligt, säger han.

Efter matchen fick Frejspelarna två dagars ledighet från fotbollen – och då begav sig Cristoffer Ericsson sig hem till familjen i Ljusdal. Pappa Sören Ericson är inte som vilken fotbollsfarsa som helst – han har ju meriter från ledarskap på hög nivå hos främst GIF Sundsvall men även hos exempelvis Hudiksvalls FF.

– Man kan ju köra sådant här (intervaller) själv, men det känns bra att han kan hjälpa till med tidtagning och sporra mig lite. Farsan är bra på att sporra, han vet hur han kan reta upp mig, säger Cristoffer Ericson, som drogs med en stukad fot i våras och missade flera matcher på raken.

– Men nu börjar det kännas bra, säger han.

Han skrev ett tvåårsavtal när han kom till Frej – vilket betyder att det går ut i november.

– Jag trivs bra och är gärna kvar. Men det beror väl på hur det ser ut, om vi hänger kvar eller inte, säger han.

Frej har spelat sex matcher på raken utan att vinna. Senast segern kom mot just Mjällby 7 juni.

– Men det kanske är bättre att ha dippen nu och hitta det igen i slutet, säger Cristoffer Ericson, vars lag bara har en poäng ner till det negativa kvalstrecket i superettan.

Sitt gamla lag, serieledaren HuFF, följer han så gott han kan. Den senaste matchen, 0–0 hemma mot Anundsjö, såg han på plats på Sparbanken Arena.

– Vi har ju en kille från Frej som är där på lån (Didier Kony, red. anm.). Jag tror de grejar det. Till skillnad från de andra lagen i serien känns de stabila. När farsan var med som tränare 2012 så kom vi till matcherna med typ elva spelare och en utespelare på bänken. Nu finns det en mycket större bredd, de som sitter på bänken kan lika gärna starta och är någon spelare avstängd som kommer det in en ny som gör samma jobb, säger Cristoffer Ericsson.

Pappa Sören Ericsson har haft en hel del annat för sig än att sporra sonen i intervaller vid hembesök. 58-åringen har inte släppt kontakten med GIF Sundsvall – klubben som vunnit två raka matcher i allsvenskan.

– Jag är väl överallt och ingenstans.., jag har hjälpt "Giffarna" under våren med tipselitlaget rent praktiskt. Sedan är jag fortfarande med Joel (Cedergren, tränare) på hemmamatcherna när jag kan, säger Sören Ericsson, som också är involverad i ungdomsfotbollen hemma i Ljusdals IF.

– Men det har liksom blivit lite nu när jag varit i Sundsvall, säger han.

Som den fotbollsledare och pappa han är kan han se vilken utveckling Cristoffer gjort.

– Man märker när spelare kommer till en högre miljö att det behövs lite anpassningstid. Men när jag var och tittade på träningsmatcherna i vintras så syntes det tydligt att han rör sig snabbare nu. Inte att han är snabbare, men att han förflyttare sig snabbare över planen, både i sidled och i djupled. Det får man om man tränar i den miljön. För mig går positionen först, och där känns han trygg och säker, han har lärt sig hantera att gå i och ur sin position, det är kul att se.

Och du finns med som hjälp när det ska löpas?

– Ja, när han är hem så vill han träna och hålla i gång. Han har lärt sig att det inte finns någon genväg. Utmaningen är att etablera sig på elitnivå, och det är han på väg att göra.

Mer läsning

Annons