Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönikör Andreas Tagg: "Klasskillnad när derbykungen Lööf och HuFF spände musklerna"

Sportens Andreas Tagg om derbyt mellan Hudiksvalls FF och Söderhamns FF.

Annons

Den varma och härliga vårkvällen hade övergått i en kylig och aningen bister kväll. Slutsignalen hade gått i hälsingederbyt med stort H.

På läktaren sjöng och hoppade sig HuFF-supportrarna varma, i takt med hyllningarna till spelarna i Hudiksvalls FF.

"Hälsingland är vårt", skanderade hemmafansen. Och det är bara att hålla med, HuFF visade att man fortfarande är storebror längs hälsingekusten och 3–0-segern mot Söderhamns FF speglar väldigt väl hur det faktiskt såg ut på planen.

Visst, SFF stod upp bra i den första halvleken och hade kontakt i paus. Då ledde HuFF med 1–0 efter en ganska jämn första akt. Men det var efter paus som klasskillnaden mellan lagen blev tydlig. För det var faktiskt klasskillnad den här kvällen.

SFF bjöd direkt HuFF på ett jätteläge (det hade man gjort ett par gånger redan i första, men då klarat sig lindrigt undan). Nu blev man hårt straffat, sedan Haris Camo vunnit boll högt upp i banan och spelat fram Christoffer Lindberg till 2–0. Lindberg var pigg matchen igenom, men tvingades dessvärre utgå skadad kort därpå.

LÄS MER: Avgjorde derbyt – sedan utgick Lindberg skadad: "Det small bara till"

Pelle Lööf satte sigill på matchen genom att slå frisparken som gav 3–0. Dessförinnan hade han satt 1–0 i slutet på första. Och vilken matchvinnare han är, HuFF:s skyttekung de senaste fyra säsongerna. I fjol gjorde han två mål i hemmaderbyt mot SFF, och avgjorde dessutom returderbyt på Hällåsen. Nu klev han alltså fram igen – derbykungen.

Pelle Lööf vet hur man avgör derbyn.

Det finns en självklarhet när Pelle Lööf får ett läge eller en yta att gå på, som är typiskt för stora målgörare. Där är målet, och där ska bollen in. Ungefär så.

Den tydligheten i spelet präglade för övrigt hela HuFF i det här derbyt. När hemmalaget gick till anfall, framför allt i uppbyggnadsfasen på mitten och i den sista tredjedelen, så fanns en självklarhet och tydlighet som saknades hos SFF. HuFF kändes ständigt farligt när man tog sig framåt, och sårade SFF med en rad olika offensiva alternativ.

Söderhamn däremot, kändes stressat och rådvillt. Man kom ingenstans och skapade egentligen inga farliga lägen innan det var alldeles för sent.

LÄS MER: SFF chanslöst på Glysisvallen: "Vi sätter oss själva i skiten"

Men på tal om att SFF inte kom någonstans, så fanns det en rad matchvinnare i HuFF i kväll, utöver derbykungen Pelle Lööf.

Mittbacksparet William Wallin och Thomas Sundberg till exempel. För vem märkte att mittbacksgiganten Cristoffer Ericson låg hemma och var sjuk? Henrik Åhnstrand sade i intervjun före matchen att han inte var orolig för det avbräcket, och det behövde han ju med i facit i hand inte vara heller.

Hudiksvall var helt enkelt bättre och tyngre över hela banan. Som sagt, klasskillnad inför ögonen på 607 åskådare (fin siffra!).

Och det i ett derby mot ett SFF som jag ändå tycker ser intressantare och bättre ut än på många år. Men det här var kvällen då Hudiksvalls FF visade att man vill vara storebror ett tag till.

Mer läsning

Annons