Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Importen som blev kvar – Kasimir om nya rollen i HuFF: "Mina spelare är aldrig skadade"

Den aktiva karriären är över – trots en förfrågan från Vismarå. Numera ligger Siksten Kasimirs fokus på rollen som assisterande tränare i Hudiksvalls FF. – Mina spelare är aldrig skadade, säger han med ett skratt.

Annons

Det var värvningen som slog ner som något av en bomb i Hälsingland 2011. Den då 30-årige Siksten Kasimir lämnade FC Flora Tallinn för att testa lyckan i Hudiksvalls FF.

Spel i den estniska högstaligan och Europa league byttes plötsligt mot svenska division 2. I klubben som han lämnade hade han då varit med om hela karriärens höjdpunkt.

– Det var när vi vann cupen och ligan i Estand och när vi mötte Bröndby i Europa leauge. Då gjorde jag mål, säger Siksten Kasimir.

Siksten Kasimir på planen under fjolårssäsongen, då HuFF slutade tvåa i division 2.

Till HuFF kom han in med både rutin och spelsinne, och han tog snabbt en plats i startelvan. Även om han gick ner flera steg i nivån vad gäller fotbollen, så har han aldrig ångrat flytten till Sverige.

– Vi kom hit för fem år sen, det är ju jättelänge sen. Min fru sa från dag ett att vi ska göra allt vi kan för att kunna stanna kvar här. Det har vi gjort, framför allt hon. Vi trivs jättebra.

Ja, för kvar blev han ju, den numera snart 36-årige Siksten Kasimir. Under åren har han varit med och etablerat HuFF till ett stabilt topplag i division 2. Efter premiärsäsongen prisades han dessutom som årets manliga spelare i Hälsingland.

2011 prisades Siksten Kasimir som Årets manliga spelare i Hälsingland. På bilden tillsammans med Madeleine Pettersson, som fick pris som årets damspelare.

Inför den här säsongen valde dock Siksten Kasimir att lägga skorna på hyllan. Men att lämna Hudiksvall var aldrig ett alternativ – numera är han assisterande tränare i HuFF.

– Jag trivs jättebra med det, så länge pojkarna gör som jag säger (skratt). Nä men, det är roligt. Vi började träningen i januari och när man går runt i omklädningsrummet och ser förändringen i deras kroppar, det är kul.

I rollen som assisterande har han ett extra ansvar för fysträningen.

– Alla beslut tas av Henke (Åhnstrand) och Janne (Westin). Jag är mest där för att lyssna, titta och lära mig saker. Jag är nöjd om ingen är skadad, det försöker jag se till. Mina spelare är aldrig skadade, säger han och skrattar.

Hur är det att stå på sidan då, i stället för att vara ute på planen?

– Det är lärorikt. Jag har sett lite under min karriär, hur olika tränare jobbar. Det är lite annorlunda i Sverige, för här handlar det mycket om hjärtat. Det handlar om att jobba för varandra och laget går alltid före jaget.

Är det inte så i Estland?

– Jo, i estniska lag är det likadant. Men jag har även spelat i ryska lag, och där kommer alltid jaget först. Det är väldigt annorlunda. Här i Sverige gör vi allt med hjärtat.

Saknar du att spela själv?

– Jag är väldigt sugen på att spela igen, i alla fall nu. Men när jag stod och tittade på i januari, februari och mars, när det var tuffa träningar... Då var det skönt att stå på sidan. Jag tror att jag har 35 minuter i mig, om jag skulle spela nu.

Det är inte aktuellt med en comeback lägre ner i seriesystemet, kanske med Forsa i fyran?

– Nej. Jag har fått samtal från Vismarå, men det tänker jag inte göra. HuFF får vara mitt sista lag.

LÄS MER: Brolin tillbaka i elvan när Hudiksvalls FF tuffade på hemma

På söndag väntar nästa match för hans Hudiksvalls FF, hemma mot Anundsjö. Men den får Siksten Kasimir följa på distans från Grekland – där han för tillfället befinner sig på semester.

Mer läsning

Annons