Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fortfarande svårt att inse att romer är människor

Den bästa spegeln är backspegeln.

Annons

De fasor som judar utsattes för under andra världskriget är fortfarande ett kollektivt europeiskt sår. Däremot talas det sällan om att även en kvarts miljon romer dog i koncentrationslägren.

Romerna kom först till Europa på medeltiden. De mottogs inte väl. De hölls som slavar, avrättades eller utvisades. 1637 kom en svensk lag som fastslog att alla romska män som befann sig i landet skulle hängas å det snaraste, och att kvinnor och barn skulle deporteras.

Alla romer som därefter påträffades i landet var fredslösa och fick dödas utan föregående rättegång. Långt in på 1900-talet steriliserades romer i Sverige, och deras barn omhändertogs och placerades i fosterhem under ofta miserabla förhållanden.

Den lag som sade att romer inte hade rätt att stanna på en plats mer än tre dagar och att deras barn inte fick gå i skolan upphävdes så sent som 1959.

Förra året avslöjades det att Skånepolisen fortfarande för register över denna grupp enbart på basis av deras etnicitet. Nästan 5000 personer fanns i registret, en fjärdedel var barn.

Enligt FN är romerna den minoritet som förföljs allra mest. I många länder står de helt utanför samhället. I Italien och Frankrike förvägras de bostad och arbete, och tvingas istället bo i inhägnade läger där tuberkulos, gulsot och andra sjukdomar grasserar.

De senaste åren har Sverige gjort flera ansträngningar för att hjälpa romernas situation. 2011 tog man fram en tjugoårsplan för att förbättra förhållandena vad gäller utbildning, arbete, bostad, hälsa, social omsorg och trygghet, kultur och språk och civilsamhällets organisering.

Samtidigt står man handfallna inför de romer som kommer till Sverige från östra Europa. De hankar sig fram på att tigga och bor i kåkstäder kring Stockholm, utan el och toaletter eftersom staden anser att kåkstäderna inte är några långsiktiga lösningar.

Förra månaden avhystes ett hundratal personer från en kåkstad i stadsdelen Högdalen, och i dagarna avhystes ytterligare ett antal från Helenelund.

Myndigheterna erbjuder dem bussbiljetter till Rumänien, ett land där de förvägras medborgarskap, trakasseras och utsätts för våld, och där självaste presidenten, Traian Bãsescu, öppet har pratat om dem som en grupp som inte vill arbeta och lever av att stjäla. Att återvända dit är inte ett alternativ.

Politiker talar ofta om de romska tiggarna som offer för organiserad brottslighet. Det är som att man inte vill inse att skälet till att människor bor i kåkstäder och tigger kanske är att de är så akut fattiga och diskriminerade att detta är det enda som återstår.

Om man betänker hur europeiska myndigheter behandlar romer är det inte så konstigt att fördomarna mot dem är starka också i resten av samhället.

I Göteborg hällde nyligen en butiksföreståndare inför flera vittnen en hink vatten över en romsk kvinna som satt utanför på trottoaren och tiggde. Han själv har i efterhand hävdat att han helt enkelt bara skulle tvätta fönstren och inte såg att hon satt där.

När en annan kvinna gick fram och konfronterade honom noterade han inte vad hon sa – utan gick in för att byta lysrör. Han har heller inget minne av att själv ha pratat med någon, skriver tidningen Metro.

Många har reagerat starkt på denna händelse, vilket är ett gott tecken. Dock tycks det på det stora hela fortfarande vara beklämmande svårt att inse att romer är människor, trots att vi har haft femhundra år på oss att vänja oss vid den tanken.