Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Försvårad etablering och minskad valfrihet

/

Flytta makten till patienten. Den rubriken introducerade oss på gårdagens ledarsida till en debattartikel undertecknad av Centerpartiets partiledare Maud Olofsson och riksdagskandidaten Anders W Jonsson. I den alldeles utmärkta artikeln lägger de ut texten om hur de och Centerpartiet vill öka makten och valfriheten för patienterna inom den svenska sjukvården.

Tyvärr träffar verkligheten en hårt i ansiktet bara några sidor längre fram i tidningen.

Annons

Två privatpraktiserande naprapater och en sjukgymnast i Hudiksvall får inte något nytt avtal med landstinget efter årsskiftet, då deras nuvarande löper ut. Det här är något som upprört oppositionsrådet Alf Norberg (V), som bland annat undrar vad som hände med den ökade valfrihet och tillgänglighet som utlovades i samband med lanseringen av vårdvalsreformen.

Det är berättigade frågor som Norberg ställer. Samtidigt är det både lustigt och tragiskt att det finns anledning för en vänsterpartist att känna oro över hur landstinget behandlar de privata aktörerna.

Anledningen till att det har blivit så här är till väldigt stor del formerna för det Hälsovalssystem som landstinget har infört.

När riksdagen fastställde den borgerliga alliansregeringens valfrihetsreform om det fria vårdvalet var det tänkt att innebära större mångfald, ökad valfrihet och mer makt för patienten. Nu ser det på många håll i länet ut att bli precis det motsatta.

Det socialdemokratiska landstingsrådet Tommy Berger ville i går i en radiodebatt skylla den här utvecklingen på regeringen. Det skulle enligt honom vara vårdvalsreformens fel att det nu blir så här. Men det är inte sant.

Regeringen har bestämt att det ska finnas gemensamma grundkrav för alla vård- eller hälsocentraler, oavsett de är privata eller landstingsstyrda. Däremot är det inte regeringen utan Landstinget Gävleborg som har bestämt hur omfattande de här kraven ska vara. Och det är just den orimligt höga nivån på kraven som gör att det är svårt för privata intressenter att etablera sig i länet.

Det är till och med så illa att landstinget tvingas stänga tre av sina egna hälsocentraler i länet eftersom de uppfyller den kravspecifikation som man har fastställt.

Några krav på naprapater ställs inte. Ej heller kiropraktiker. Därför har man inom den landstingsstyrda primärvården bestämt sig för att bara erbjuda legitimerade sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Och bara dem som redan finns inom den egna verksamheten. Någon upphandling blir det inte tal om.

Däremot skulle privata hälsocentraler kunna teckna den här typen av avtal, exempelvis med de nu berörda naprapaterna och sjukgymnasten i Hudiksvall. Problemet är bara att det inte finns någon sådan privat aktör i Hudiksvall. Vilket alltså återigen beror på de allt för höga krav som landstingen valt att sätta upp.

Det är tragiskt att Landstinget Gävleborg har valt att agera så här, eftersom det försvårar och i flera fall omöjliggör för mindre vårdaktörer att etablera sig i länet. Men det är samtidigt inte särskilt överraskande då åtminstone Socialdemokraterna bland de tre partierna i den styrande majoriteten egentligen inte vill utöka patienternas valfrihet eller se någon större etablering av privata aktörer.

Fast Centerpartiet borde även i Landstinget Gävleborg ha en betydligt positivare inställning. Om så är fallet så verkar det tråkigt nog inte göra något större avtryck.

Mer läsning

Annons