Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föreningsledare – demokratins grovarbetare?

/

38 000 scouter från 150 länder. Men knappt några från Hälsingland.

Den här veckan pågår det stora världsscoutlägret, World Scout Jamboree, på Rinkabyfältet i Kristianstad i Skåne.

Annons

Och det kan inte undvikas att de fruktansvärda händelserna på det politiska ungdomslägret på Utöya kastar sina mörka skuggor också över det stora lägret i Skåne. Flera hundra norska scouter deltar.

Audun Ingbrigtsen, 22, från Röyken väster om Oslo, berättar för nyhetsbyrån TT att han hade fem goda vänner som var på Utöya och överlevde. Han funderade aldrig på att stanna hemma från scoutlägret. I stället upplever han gemenskapen på Jamboreen som ett stöd och en form av terapi.

Men helt klart har säkerheten påverkats av terrordåden i Norge. Skånepolisen har kontaktat Säpo om hjälp på lägret där bland andra kungen och drottningen kommer att vara gäster.

Men polisen bedömer inte att det finns något ökat hot på grund av det som hänt. Och när Jamboreen började hade man inte fått några återbud på grund av händelserna i Norge.

Ytligt sett är Jamboreen ett opolitiskt läger, till skillnad från lägret på Utöya. Men det är ändå politiskt i den meningen att det bygger en gemenskap mellan människor från 150 nationer som skär tvärs genom etniska, religiösa och kulturella erfarenheter.

Även om det bara är för en dryg vecka.

Men det är ändå ett trotsigt tecken som föder hopp, mitt i en tid när så många förhoppningar skjutits i sank.

Trots att det inte är många deltagare från Hälsingland på Jamboreen, är scoutrörelsen starkt förankrad i våra bygder sedan länge.

Ibland har scoutrörelsen betraktats som otidsenlig och auktoritär, inte minst på grund av dräkterna som en del förknippat med militärer.

Baden-Powel, som grundade scoutrörelsen 1907, var förvisso generallöjtnant i den brittiska armén. Men han motiverade dräkterna med att en enhetlig dräkt minskar skillnader som finns mellan olika sociala grupperingar i samhället. När alla har samma kläder ser man helt enkelt inte vem som är fattig eller rik.

Scouting blev en världstäckande rörelse som vill hjälpa barn och unga till ett demokratiskt samhällsengagemang, både lokalt och internationellt, och som ofta jobbar med den lilla gruppens, patrullens, metodik där varje deltagare är med och påverkar.

När scoutrörelsen fyllde 100 år 2007 räknade man med att det fanns 38 miljoner medlemmar i 216 länder. I Sverige finns ungefär 70 000 scouter i lokala föreningar organiserade i fem scoutförbund under paraplyorganisationen Svenska Scoutrådet.

70 000 scouter i vårt land. Det är ungefär som om alla invånare som tillsammans bor i Hudiksvall, Söderhamn och Ovanåker skulle vara scouter. Skapligt många alltså.

Det kan vara värt att uppmärksamma någon gång. Också i en tidningsledare.

I synnerhet som tusentals och åter tusentals unga människor passerat i olika scoutpatruller under årens lopp i vårt land. Många har gjort sina första ordentliga friluftsupplevelser i scouterna, många har testat och utvecklat sina ledaregenskaper, många har mött scoutledare som blivit en ovärderlig vuxenkontakt, många har gjort olika andra erfarenheter som de haft nytta av i vuxenlivet.

Tusentals ideellt arbetande ledare ger av sin tid. Inte bara i scoutrörelsen utan i hela vårt rika föreningsliv.

De jobbar troget vecka efter vecka, ofta i det tysta, utan uppmärksamhet i media. Bara av det enkla skälet att de gillar att vara tillsammans med barn och unga och dela med sig av sina erfarenheter.

Det var några av dessa ledare som gav sitt liv på Utöya.

Det är ledare som dessa som ger av sina liv på Rinkabyfältet i Skåne. Och på många andra platser i det ideella föreningslivet - i scouting, idrottsrörelsen, de politiska och idéburna ungdomsorganisationerna - i vårt land och i världen.

Kanske kan man betrakta alla dessa ungdomsledare som demokratins grovarbetare.

Mer läsning

Annons