Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Föreningen Loosgrufvan fyller 25 år

Koboltgruvan i Los började användas 1736 men föll i glömska under många år efter nedläggningen. För 25 år sedan tömde dock några entusiaster gruvan på 500 kubik skräp och massor med vatten. Nu är den ett populärt tillhåll för såväl turister som forskare.

Annons

"Jag och Bo Nilsson träffas hemma hos honom för att som vanligt diskutera koboltgruvorna. Vi är mycket intresserade av hur dessa gruvor ser ut under vattenytorna".

Så börjar en dagbok som Ivan Persson förde under hösten 1989.

– Det här var första dagen när vi började rensa ur, säger Bosse Nilsson, och pekar på en film som visar arbetet med att tömma gruvan.

– Den är rolig att se, alla ser så unga ut, säger Pia Enocson, ordförande i föreningen Loosgruvfan.

Det var ett hårt arbete de tog på sig. Nere i gruvgångarna hade kolossala mängder skräp samlats under 250 år.

– Gruvan hade använts som soptipp. Cirka 500 kubikmeter skräp har vi tagit upp, säger Bosse Nilsson.

En fotoutställning längs ena väggen visar hur de med tunnor, kran och mycket svett fick upp mängder av saker. Mycket är av historiskt intresse och har sparats i en glasmonter och på hyllor runt om i gruvans reception. Där kan man titta på gamla skor, flaskor, verktyg, hästskor och mycket annat.

När gruvgångarna först började grävas på 1700-talet var det främst kobolt man var ute efter. Men 1751 upptäckte Axel Fredrik Cronstedt grundämnet nickel i gruvan, vilket satte Los på världskartan.

Att det finns många spännande bergsarter och mineraler i trakterna kan geologen Thomas Lundqvist vittna om. Han började forska i området redan i slutet av 50-talet och lade fram sin doktorsavhandling om Los geologi 1968.

För dagen har Thomas Lundqvist fått äran att inviga en ny ramp utanför huset där man kan titta ner i ett öppet gruvhål. Berggrunden i trakten är hela 1865 miljoner år gammal, berättar han.

– Los är ju alldeles speciellt för oss geologer. Det finns gamla vulkaniska sedimentära bergarter här som är så otroligt välbevarade att man ser precis hur de är byggda och kan rekonstruera en geologisk utveckling.

Geologkollegorna Hannes Mattsson och Åsa Frisk deltog också i föreningen Loosgrufvans 25-årsfirande. Hannes Mattsson forskar på teknikuniversitetet ETH Zürich och berättar att han tillsammans med tio studenter har gjort ett fältarbete vid Mansjöberget i sommar.

– Där finns i stort samma bergarter som här i Los, säger Thomas Lundqvist.

Under dagen kunde besökarna förutom att titta på film, bildspel och fotoutställning även följa med på guidade turer i gruvans inre.