Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkpartiet saknar en spännande framtidsvision

/

I helgen höll Folkpartiet landsmöte i Karlstad. Samtidigt dominerade drevet mot Juholt rubrikerna. Normalt brukar politiska partier klaga bittert då de hamnar i medieskuggan. Men denna gång är det frågan om inte Folkpartiets strateger känner sig ganska nöjda. För landsmötet visade att Folkpartiet på väsentliga områden går i otakt med väljaropinionen.

Annons

I väljarundersökningarna pressas Folkpartiet sakta men säkert allt närmare fyraprocentnivån. Enligt Statistiska Centralbyråns majundersökning är tillbakagången tämligen jämt fördelad i alla väljargrupper. Särskilt dåligt går det för Folkpartiet i Gävleborgs, Dalarnas och Värmlands län. Där ligger partiet till och med nere på 2,9 procents av väljarsympatierna.

För väljarna i allmänhet framstår Folkpartiet som ett enfrågeparti. Partiet förknippas starkt med skolpolitik. Men i dag är inte detta en otvetydig tillgång. Trots att partiledaren Jan Björklund ständigt kommer med nya utspel försämras resultaten i den svenska skolan.

Björklund har varit ansvarig minister i mer än fem år. I Karlstad tvingades han erkänna att det inte blir någon positiv vändning ens under de närmaste åren. Bakgrunden är enkel. Folkpartiets skolpolitik präglas i hög grad av kortsiktiga och spretiga utspel. Det förstärker intrycket av att Folkpartiet är mera upptaget av att försöka vinna röster än att åstadkomma varaktiga förbättringar i skolsalarna.

För Folkpartiet tycks det i dag vara viktigare att slå vakt om de internationella riskkapitalbolagens möjligheter att ta ut vinster ur privatskolor än att se till att skattebetalarnas pengar kommer eleverna till godo.

Folkpartiet fortsätter sin vandring högerut i det politiska landskapet. Ett exempel är att partiet nu lägger sig i lönepolitiken. Borta är den liberala övertygelsen om att parterna ska ha rätt att fritt träffa avtal. Om Jan Björklund får bestämma ska politikerna se till att ungdomslönerna pressas ned mot existensminimum.

Däremot vill partiledningen sänka skatterna rejält för de som har bäst ställt. Ett ombud som argumenterade för den socialliberala uppfattningen att den som tjänar mycket också ska bidra mer till det gemensamma fick en avhyvling av partiledningens Carl B Hamilton. Enligt denne var ombudet närmast hjärntvättat av Socialdemokraterna.

Hamilton påstod dessutom att sänkt skatt för de rikaste är en förutsättning för god tillväxt i svensk ekonomi. Men väljare som bryr sig om hur verkligheten ser ut kan lätt konstatera att låg skatt för rika inte alls är detsamma som bra ekonomisk utveckling. Det räcker med att se vad som hänt i USA efter att president Bush gav de bäst ställda stora skattesänkningar.

I Folkpartiets Sverige demolerades a-kassan. Svårt sjuka kastas ut ur sjukförsäkringen. Nu vill man att unga ska arbeta på svältlöner. Däremot ska de som har bäst ska få stora skattesänkningar. I fördelningspolitiken har socialliberalismen ersatts av ett allt mer kallhamrat högerbudskap.

Samtidigt återupprepas kraven på svenskt NATO-medlemskap, utbyggnad av kärnkraften och anslutning till euron. Tre frågor som inte ligger i tiden. Därmed förstärks bilden av att Folkpartiet inte förmår att bygga en hållbar och spännande politisk plattform för framtiden.

Sören Thunell

Mer läsning

Annons