Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkpartiet börjar komma till insikt

/

Den svenska arbetsmarknaden behöver moderniseras. Detta verkar nu även Folkpartiet vara på väg att inse. Lite nyvaket man tycka, men det få väl ändå anses positivt att polletten till slut ramlat ned.
I går presenterade Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag en rapport med förslag på uppluckringar av Las, lagen om anställningsskydd. En rapport som partiets landsmöte ska ta ställning till senare i höst.
Därmed står Centerpartiet inte längre lika ensamt i kampen för en reformerad arbetsrätt.

Annons

Vilket i sin tur också innebär att sannolikheten ökat för att alliansen ska vidta åtgärder för att uppnå en modernisering. Trots att Moderaterna fortsätter att motsätta det.

För de nya Moderaterna tycks det nämligen vara betydligt viktigare att inte stöta sig med fackföreningarna, än att vidta åtgärder för att skapa en modern och flexibel arbetsmarknad.

Det som Moderaterna numera oftast anför som argument för att inte ändra LAS, lagen om anställningsskydd, och andra arbetsrättsliga lagar är att man vill upprätthålla vad de kallar den svenska modellen. Och avser då framför alla att det är arbetsmarknadens parter som i huvudsak gör upp om hur arbetsmarknaden ska fungera.

Det här är en i grunden klok inställning. Problemet är bara att det runnit mycket vatten under broarna sedan LO och SAF, Svenskt Näringslivs dåvarande motsvarighet, tecknade det så kallade Saltsjöbadsavtalet i slutet av 1938.

En mängd arbetsrättsliga lagstiftningar, så som exempelvis LAS, har tillkommit sedan dess. De flesta under 1970-talet.

Kan det vara möjligt att införa dessa lagar och ändå anse sig stå för ett upprätthållande av den svenska modellen, så torde det även vara möjligt att göra korrigeringar i dessa lagar utan att man behöver riskera att bli beskylld för att vilja rasera hela den svenska modellen.

Har man väl insett att situationen inte är fullt så drömsk som Moderaterna försöker påskina, så kan man också ganska snabbt konstatera att en stor del av vår arbetsmarknadslagstiftning är konstruerad i en helt annan tid. Då det rådde helt andra förutsättningar än de som gäller i dag, oavsett man är företagare eller anställd.

Det kan inte undgå någon att dagens lagstiftning missgynnar ungdomar och invandrare. Trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden är exempelvis alldeles för höga. Men även för dem som redan befinner sig där är arbetsmarknaden alltför stelbent. Många som egentligen skulle vilja pröva på ett nytt arbete tar inte det steget eftersom de då hamnar längst ned på Las-stegen.

Vi behöver en modern och flexibel arbetsmarknad, och då måste vi ha en arbetsmarknadslagstiftning där efter. Och kombinera detta med en omstrukturering av trygghetssystemen. Så att vi kan få en svensk variant av det danska flexicurity-systemet.

Men då räcker det inte att lämna över frågan till arbetsmarknadens parter. Därmed är Folkpartiets utpressningsförsök felaktigt, i varje fall i det skedet. Det här förändringsarbetet måste göras där arbetsmarknadens parter utgör en del och den politiska makten en annan.

Likväl är det positivt att Folkpartiet börjar komma till insikt.

Mer läsning

Annons