Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barndomens utflykter inspirerar fortfarande Eva

/

Intresset för att måla har alltid funnits där, och hon minns vilken lycka det var när hon som barn fick en stor kartong med färgpennor av sin pappa i födelsedagspresent. Men det dröjde ända till hon var i 30-årsålder innan hon sökte in på konstskola. I morgon fyller Eva Ljungdahl 70 år.

Annons

Isen har just gått på Glombosjön, och vattnet glittrar nedanför Eva Ljungdahls och Erik Strömdahls hus i Glombo, Bobygden.

En av Evas stora passioner är trädgårdsarbete. Hon har precis planterat en blåbärsbuske, pallkragarna för odling tenderar att bli fler och fler för varje år, och i köksfönstren växer och frodas tomatplantorna medan de väntar på att värmen ska komma så de får flytta ut i växthuset.

Eva och Erik köpte huset år 2000. Mest bara för att ha ett ställe de kunde åka till på höstarna för att plocka bär och svamp.

Läs också om Erik Strömdahl inför hans födelsedag

Fastigheten består av ett boningshus, ett stort uthus och ett gammalt snickeri. Eva och Erik renoverade boningshuset, och inredde en ateljé på uthusets vind. Med tiden lockade livet i Bobygden mer än livet i Stockholm, och perioderna i Hälsingland blev längre och längre. Samtidigt började de snegla på det gamla snickeriet.

– Vi tyckte det var tokigt att snickeriet skulle ligga på bästa platsen på tomten. Så när vi började tillbringa allt mer tid här, började vi bygga om snickeriet till bostad.

Eva och Erik gjorde det mesta av jobbet själv, och för 2,5 år sedan flyttade de till Hälsingland permanent.

– När jag flyttade från Sundsvall efter att jag tagit studenten trodde jag aldrig att jag skulle flytta norrut igen. Och så slutade det med att jag bor här, säger Eva och skrattar.

Och hon vill inte flytta från Glombo.

– Jag trivs så bra. Varje gång jag har varit borta känns det underbart att komma hem igen.

Läs om öppen ateljé 2015

Eva växte upp i Sundsvall och säger att hon alltid har ritat och målat. Hon gick reallinjen och läste matematik, och hennes pappa tyckte inte det fanns någon framtid inom konstnärsyrket. Eftersom Eva även var intresserad av arkitektur, sökte hon in till arkitektutbildningen. Men kom inte in.

– Jag hade kunnat komplettera betygen för att komma in som arkitekt, men jag blev så sur. Konstlinjen vågade jag inte söka, så jag lade av med konsten och pluggade språk i stället.

Eva tog en fil mag i ryska, franska och engelska. Hon dansade balett och showdans. Och mitt i allt pluggande ville hon ut och resa. Men resa var dyrt, så för att komma ut i världen tog hon jobb som reseledare och jobbade en säsong i Spanien och lärde sig spanska på kuppen.

Något år senare sökte Pan American flygvärdinnor. Utbildningen var förlagd till Miami.

– Så bra, då kan man komma till Miami gratis och få en utbildning gratis, tänkte jag.

Och språkstudierna har visat sig vara värdefulla.

– Utom ryskan då. Den har jag aldrig haft någon nytta av.

Så småningom vände Eva hem mot Sverige, träffade en man hon gifte sig med och fick barn. Hon var hemma med barnen några år innan hon började måla igen och gjorde det hon tänkt från början. Läste måleri på Idun Lovén och måleri, grafik och skulptur på Birkagården, och sedan 1984 har Eva enbart försörjt sig som konstnär.

– Fast jag sa aldrig till pappa "vad var det jag sa", men han kunde ju se det själv.

Läs också om Daagarssons sista utställning

Eva jobbar i både olja, akvarell och akryl, samt med grafik. I hennes ateljé står även flera skulpturer som hon gjort under tiden på konstskolan.

– Men det hinner jag inte med nu.

Oavsett teknik, så handlar det oftast om naturmotiv.

– När jag växte upp i Sundsvall var vi ute i skog och mark nästan varje söndag. Dels gillande mamma och pappa att plocka bär och svamp, och pappa gillade även att fiska. Sen hade min mormor och morfar en stuga i fjällen, så jag har mycket naturbilder på näthinnan.

Eva säger att hon målar där hon själv vill vara, där det känns bra i hennes själ.

Tidigare gjorde hon massor av målarresor. Till Frankrike, Italien, Österlen, Gotland, Öland.

– Jag och en kompis packade matsäck och åkte ut på morgonen. Sen satt vi och målade hela dagen och kom hem på kvällen med massor av skisser.

Hon jobbar inte så längre, men använder fortfarande ibland de där skisserna som förlagor.

– När jag tar fram dem kommer jag ihåg var jag var. Men jag följer dem inte slaviskt. När jag börjar med något vet jag precis vad det är för något. Men efter ett tag tar målningen över. Då släpper jag förlagan och rättar jag mig efter målningen.

Eva målar mycket landskap och växter. En del av sina akvareller med växter har hon gjort konstkort av, som kan användas som till exempel födelsedagskort.

Och just akvareller tycker Eva är fantastiskt att jobba med.

– Det är så känsligt, och det finns ingenting man kan få så subtila toner med och sånt ljus som med akvarell. Det är som en njutning att lägga på färgen. Men man måste också lägga färgen rätt direkt, suddar man blir det solkigt, så det är mycket tankearbete innan man kan börja. Så fick jag bara hålla på med en sak resten av mitt liv, så skulle det vara akvareller.

Det börjar dra ihop sig mot Öppen ateljé, den 5–8 maj, och Eva är en av deltagarna.

– Det här blir sjätte gången jag är med, och det är väldigt roligt.

Som tidigare kommer silversmeden Maria Österberg från Hudiksvall att visa sina silversmycken i ateljén hos Eva Ljungdahl.

– Det här blir tredje året hon är här, och det är kul att vara två stycken.

Men Öppen ateljé är inte det enda projektet som Eva har på gång. Hon har jobbat intensivt sista tiden inför en konstutställning hon ska ha i Täby.

– Det känns viktigt eftersom jag bott i Täby så många år, och fortfarande har anknytning dit. Det ska bli jättekul. Jag ställer ut med en skulptör som arbetar med marmor, och då tycker jag det passar bra med oljemålningar.

Ångrar hon aldrig att hon inte, då för många år sedan, sökte in som arkitekt igen?

– Jag älskar fortfarande hus och arkitektur, och ibland funderar jag hur det hade blivit om jag blivit arkitekt i stället. Det hade varit roligt. Fast jag tror inte att jag skulle vilja byta.

Födelsedagen firar Eva i Stockholm med sina barn och barnbarn.

Mer läsning

Annons