Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finns det utrymme för diskussioner?

/

Nu har Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet i Bollnäs och Ovanåker fått nog.

Annons

Åtminstone skriver flera ledande partirepresentanter det i en skrivelse som Ljusnan berättade om i tisdags. De tycker att det inte finns något positivt alls med vargen.

Skrivelsen är utformad som ett upprop till en ny rovdjurspolitik. Denna nya politik ska se till att rovdjursstammen i allmänhet och vargstammen i synnerhet ska begränsas kraftigt.

Mellan raderna kan man läsa in att vargen helst ska försvinna helt.

Det är oklart om de lokala partierna officiellt står bakom kravet på en ny rovdjurspolitik, men eftersom skrivelsen är undertecknad av flera ledande lokala politiker med partibeteckning får man utgå från att de skriver under just som partipolitiker.

I tisdags presenterades också rovdjursutredningens delbetänkande i Järvsö. Ett delbetänkande som föreslår att den svenska vargstammen bör öka till 450 individer. Det ska jämföras med det senaste riksdagsbeslutet om högst 210 vargar i landet.

Det gör inte konflikten om vargfrågan mindre. Redan nu konstaterar ju lokalpolitikerna att vi har fått mer än nog.

Vad är det då som gör att varghatet sitter så djupt, medan exempelvis björnen inte alls skapar lika stor upphetsning, trots att björnstammen är uppskattningsvis tio gånger större och utgör ett dokumenterat större hot för människor.

Under de senaste åren har ett par tre människor dödats av björn. Men när dödades en människa av varg i vårt land?

Däremot är vargen ett hot för jakthundarna, vilket är både sorgligt och problematiskt, även om trafiken dödar mångdubbelt fler.

Av någon anledning har vargfrågan blivit den mest infekterade frågan i vårt land där känslor och överdrifter används som slagträn från både varghatare och vargkramare.

Varghatarna säger att vargen utgör ett hot mot bärplockare, skolbarn, jakthundar, boskap och en levande landsbygd. Vargen ska bort!

Vargkramarna tycker att vargen är en omistlig del av den svenska naturen och att Sverige har en skyldighet att bevara utrotningshotade djur och skydda den svenska vargen.

Att utrota vargen är lika orimligt som Naturskyddsföreningens hållning med ett mål på två tusen vargar, där flertalet kommer att leva där vargen redan är ifrågasatt.

Hur många vargar som Sverige behöver för att vargen ska överleva under kontrollerade former är svårt att avgöra. Men helt klart behövs en folklig förankring för rovdjurspolitiken.

Problemet är bara att lokalbefolkningen inte heller utgör någon enhetlig grupp med en gemensam syn på rovdjurspolitiken i allmänhet och vargen i synnerhet.

Vad majoriteten av lokalbefolkningen tycker vet vi väldigt lite om.

Det enda vi säkert vet är att motsättningarna är stor. Och på sina håll högljudda.

Alla berörda parter måste föra ett sansat samtal och forma en rovdjurspolitik som gör det möjligt att leva och bo på landsbygden i samexistens med rovdjuren.

Rovdjurspolitiken är en nationell fråga, men samtidigt behöver den en mer lokal och regional förankring.

Det innebär inte att det någonsin blir en politik som alla ställer upp på. Men det måste vara en politik som alla rättar sig efter. Det är orimligt att acceptera krypskytte från en grupp som inte finner sig i demokratiskt fattade beslut.

Därför är det bra att de lokala politikerna säger ifrån och vill ha en debatt och dialog kring rovdjurspolitiken under ordnade former.

Däremot kan man ifrågasätta deras grundläggande attityd mot vargens existens. På reporterns fråga om det inte finns något positivt alls med varg, svarar de samstämmigt nej.

Vad finns det då för utrymme för diskussioner?

Mer läsning

Annons