Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finns det inget sunt förnuft till hands?

Ännu ett bevis kom igår på att det finns stora brister i sjukförsäkringssystemet. På DN-debatt slår flera läkare och kuratorer från Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm larm om hur svårt cancersjuka patienter nekas sjukersättning från Försäkringskassan.
Och det blir ännu värre.

Annons

An av författarna Aina Johnsson, kurator och forskare berättar för Ekot att "Jag har haft patienter där Försäkringskassan har krävt heltidsarbete ett par veckan innan de har dött."

Sveriges sjukförsäkringssystem finns inte till för att pröva svårt sjuka människor, dessutom med livshotande sjukdomar, mot hela arbetsmarknaden.

Det finns för att hjälpa de som behöver systemet som bäst - de svårt sjuka människorna.

Problemet är inte att ett jobb skulle hjälpa dem ur en lång historia av sjukdom och arbetslöshet.

Det är så man skäms för Sveriges socialförsäkringar när man läser artikeln.

Vad är då problemet?

Är det i reglerna eller i tillämpningen som det brister? Eller är det ren okunskap om livshotande sjukdomar?

Vilket det än är så inte första gången socialförsäkringsminister säger Cristina Husmark Pehrsson ställs inför frågor om varför kroniskt eller svårt sjuka har problem med att få ersättning för sin sjukdom.

Och gång på gång lovar hon att avsikten inte var denna. Senast i Ekot i går sa hon att "så svårt sjuka personer tror jag inte har arbetsförmåga, då ska de heller inte prövas mot hela arbetsmarknaden."

Ändå görs det.

Problemet verkar framförallt vara okunskap. Men även regeln om att man ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning ställer till med problem.

Det är en bra regel. Den ska tillämpas om till exempel en snickare får utslitna knän och inte kan fortsätta som snickare. Istället för att förtidspensioneras ska man istället se om det om det finns ett annat jobb som är möjligt.

Men att svårt cancersjuka personer ska tolkas på samma sätt och efter samma regler, som artikelförfattarna beskriver, och också ska söka ett nytt arbete är helt befängt.

Varför blir det så här? Finns det inget sunt förnuft att använda? Hur fungerar tillämpningen av reglerna som regeringen beslutat? Eller är det helt enkelt reglerna det är fel på?

Vilket det än är så måste något hända. Nyordningen med att döende cancerpatienter ska söka heltidsjobb måste få ett slut.

Varför inte börja med det som artikelförfattarna själva föreslår?

Se över reglerna för de med kroniska och livshotande sjukdomar. Och utbilda både politiker och personal i frågorna. Med det kommer man långt.

Mer läsning

Annons