Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finns den trendriktiga lyckan?

/

Att vara lycklig har blivit till det nya svarta.
I höstas kom två svenska böcker om den där trendriktiga lyckan, Johan Norbergs ”Den eviga matchen om lyckan” och Marie Söderqvist Tralaus ”Status – Vägen till lycka”, som båda kan sägas sätta in lyckobegreppet i en borgerlig kontext där den till en inte obetydande del handlar om självförverkligande och fria val.

Annons

Plockar fram böckerna ur bokhyllan igen och läser på baksidan av Söderqvist Tralaus bok.

”... genom att uppnå det som ger status kan man också uppnå lycka. Dessutom lever man längre och är friskare ju högre status man har.”

Status. Statusstressen som pågår där ute är på så många sätt brutal. Vad vi ska vara eller i alla fall försöker vara är perfekta. Vi ska vara lyckade i alla delar, ha många vänner, vara snygga, smala, smarta, roliga och framgångsrika.

Vi ska ha spännande, intressanta och utvecklande jobb, när vi kommer hem från dessa jobb skall vi baka bullar och hobbysnickra och bygga på vårt kulturella kapital och åka på berikande semestrar.

Vi ska vara en öppen famn och finaste föräldrarna och omhändertagande anhöriga. Vi ska vara och göra allt. Trots att det rimligen borde vara mycket svårt för en enda människa att vara allt. Men det skiter vi i.

Vad vi inte lyckats petat in i den där kollektiva lyckoekvationen är den allra mest grundläggande variabeln; livet. Livet som sällan är som en spikrak Autobahn.

Livet kan vara extremt stökigt, bjuda på otur, misslyckanden, sjukdomar, olyckor, barnlöshet, skilsmässor och död. Men det är ett faktum vi allt mer kommit att ignorera. Istället har vi stuvat undan livets obehagligheter och medicinerat bort tristess, sorg och ensamhet.

Därför har också olycka blivit till något som inte bara gör oss olyckliga. Det riskerar dessutom få oss att känna oss misslyckade i en tid när lyckan blivit till ett ideal och inte bara en känsla.

I stället för att omfamna livet i all dess hänförande, underbara, hjärtskärande brist på perfektion gör vi alltså vårt bästa för att stuva undan de delar som inte passar in i idealet. Dör någon närstående är det i dag exempelvis fullt möjligt att bli sjukskriven för att sörja. Vilket i sig är långt sjukare än att vara ledsen.

Så när Socialstyrelsen rapporterar om att allt fler unga människor inte är trendriktigt lyckliga, utan snarare väldigt olyckliga och ångestdrabbade. Kan det konstateras att det nog blivit ännu lite svårare att vara olycklig.

Trots att det faktiskt är helt ok.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons