Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fel subventionera hushållsnära tjänster

/

Valårets första stormiga debatt kom att handla om hushållsnära tjänster och det så kallade Rut-avdragets vara eller inte vara.

Annons

Som motståndare till det här avdraget får man ofta höra att man förringar de som städar och inte tycker deras arbeten är ordentliga jobb.

Jag tycker snarare att det är tvärtom. Att städa är lika mycket ett yrke som att klippa hår, baka bröd eller laga bilar. Just därför borde den som vill köpa tjänster från ett städbolag också betala vad det faktiskt kostar. Som man gör hos frisören, bagaren och bilverkstaden.

I marknadsekonomin funkar det ju så att människor betalar vad de tycker olika produkter är värda. Utbud och efterfrågan ni vet. De företag som inte går runt på de premisserna blir kortlivade.

Undantagna är vissa varor och tjänster som samhället subventionerar för att det ses som angeläget att ett högt pris inte ska stoppa de medborgare som har behov av dem. Sjukvård och kollektivtrafik är exempel på saker som genom politiska beslut har prioriterats på det viset. Just nu prioriteras alltså även städning hemma hos höginkomsttagare på samma sätt.

Det framgår tydligt av statistiken att avdraget främst har använts av personer med höga inkomster. Enligt SCB hade halva befolkningen under 2008 en årsinkomst som låg under 200 000 kronor och bland dem var det endast 6 promille som använde Rut-avdraget. Vilket kan jämföras med de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst 2008. I den gruppen utnyttjade drygt sju procent samma skattereduktion.

Dessutom finns det stora regionala skillnader mellan olika sorters kommuner. SCB visar att en betydligt större andel har hushållsnära tjänster i kommuner med många höginkomsttagare. 6,6 procent av Danderyds befolkning kan jämföras med en promille av befolkningen i Storuman och Åsele.

Den statistik som hör till frågan har blivit behandlad på ett sätt som inte bådar gott inför kommande valrörelse. Exempelvis ljög Maud Olofsson upprepade gånger i en TV-debatt när hon villigt misstolkade en rapport från en arbetsgivarorganisation och påstod att reformen hade gett 11 000 nya jobb. Om det vore så väl skulle det förutsätta att inte en endaste person jobbade i den här branschen innan avdraget tillkom.

Men när allt kommer omkring handlar det hela om hur vi väljer att använda våra gemensamma resurser. Det handlar om att det finns en begränsad mängd skattepengar och att det intressanta borde vara att diskutera vad vi väljer att lägga dem på.

För mig är det en ideologisk fråga. Så länge det finns klyftor och orättvisor i samhället finns det viktigare saker att lägga pengarna på än att de som redan har råd ska få en bonus för att de väljer att spendera sina pengar på ett visst sätt. Vi har en situation med historiskt många arbetslösa ungdomar, hemlösa på gatorna och där Rädda Barnen räknar med att 200 000 svenska barn växer upp i fattigdom. I det läget väljer regeringen att subventionera lyxvanor. Hur smart är det egentligen rent samhällsekonomiskt?

Det är i mina ögon inget som helst fel på att köpa hushållsnära städtjänster. Felet är att dessa idag subventioneras på bekostnad av vård, skola, omsorg och andra sektorer där det finns ett verkligt behov.

Så kan vi inte ha det.

Mer läsning

Annons