Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fast förankrad och öppen mot omvärlden – minnesord över Stina Åslin

Stina Åslin, Gnarp, har avlidit 89 år gammal.

Hon sörjs närmast av sonen Kent Åslin, dottern Lisbeth Sjöström, mig själv och mågarna Mats Sjöström och Kalle Norberg, samt åtta barnbarn och lika många barnbarnsbarn.

Min mamma levde hela sitt liv på gården i Haddäng i Gnarp, där hon föddes en septemberdag 1931. Där växte hon upp tillsammans med en äldre syster, föräldrarna, sin farmor och farfar. När hon var 13 år blev hennes pappa sjuklig så mamma fick tidigt vara med och ta ansvar för arbetet på familjejordbruket. Det kom att bli hennes livs kall.

När hon var 19 år gifte hon sig med min pappa Ingvar från grannbyn Norrfjärden. De tog över gården med kor, får, höns, grisar, en häst, åkrar och skog. De arbetade tillsammans med jordbruket, mamma skötte djuren och mjölkningen och när det var slåtter var det mamma som körde hästen framför släpräfsan. Pappa skötte skogen och åkerbruket och knäckte extra som stuvare. Men redan 1966 avled min pappa, mamma blev ensam familjeförsörjare och stod inför ett val. Hon valde att driva jordbruket vidare och jag misstänker att hon inte tvekade särskilt länge. Efter några år förvärvade min bror gården men mamma fortsatte så länge hon kunde, långt efter pensionsåldern, att dela ansvaret för arbetet. Och när hälsan stoppade henne från kroppsarbete, fortsatte hon att sköta hushållet fram till sina sista dagar.

När mamma var ung var IOGT-logen ”Lyckans början” i Norrfjärden bygdens samlingsplats. Här hade mamma roligt, som revyartist och deltagare i sparktävlingar, frågesporter och många upptåg. Hon var också medlem i Norrfjärns IF och deltog i utkanten av den lilla föreningens fantastiska bordtennissaga. Senare, främst under 1970-talet, var hon aktiv i Centerpartiet. Som ledamot i kommunfullmäktige i dåvarande Gnarps kommun, i kyrkofullmäktige i Gnarps församling och som ordförande för centerkvinnorna i Gnarp. Hennes aktiva tid inom centern sammanföll med Torbjörn Fälldins ledarskap, vilket passade väl.

I Gnarps Baptistförsamling fann mamma sin tro för resten av livet. Hon gick med i församlingen 1967 och var dess sista medlem när den lades ner för ett par år sedan. Men hon var också hemma i Svenska kyrkan och hon gladdes stort när hon regelbundet var värd för Frälsningsarmén i bönhuset i Haddäng.

Mamma var på många sätt gränsöverskridande i ordets positiva bemärkelse. Hon byggde vänskap över generationsgränser. Genom sin generositet och öppenhet blev hon nästan som mamma och mormor för vänner till familjen, med en ”extrason” både på andra sidan jordklotet och på hemmaplan.

Hennes hjärtliga skratt har klingat ut, hennes många och yviga berättelser har kommit till slutet. Hon fick ett långt liv och även om det var kämpigt det sista året, är det som att hon lämnat det mitt i steget.

Kajsa Åslin, dotter