Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fädernas kyrka behövs inte längre

Hur ska kyrkan locka folk? Den frågan hör man ibland. Med locka menas då i allmänhet att samla till gemensamma aktiviteter i kyrkliga lokaler. Svenska kyrkan lyckas inte locka folk så som den gjorde förr.

Annons

Ibland drar man slutsatsen att intresset för det kyrkan står för – tro, hopp och kärlek – därför skulle vara mindre numera. Det tror inte vi. Skillnaden är att de flesta idag reflekterar över dessa frågor på andra sätt, i andra former och på andra platser.

Prästens predikan är inte längre den främsta inspirationskällan till etiska ställningstaganden eller till kunskap om tillvarons djupdimension. Istället är det i skönlitteraturen, på bloggarna, vid samtalen i fikarum och framför tv:n som vi reflekterar och reagerar.

Jämfört med för bara ett par tiotal år sedan är ungdomar idag mycket mer rörliga. De har större möjligheter att utöva intressen, och fördelar sin tid på annat sätt. Kyrkan måste förstå detta, och inte fortsätta att bli besviken över att de gamla sätten inte lockar. De flesta ungdomar är smarta och reflekterande, de vågar fråga och lyssnar gärna, men är självklart kritiska. Svenska kyrkan måste bli mer aktiv på nätet, i diskussioner och bloggar. Erbjuda vuxenkontakter i skolor och andra miljöer där ungdomar vistas.

Skicka kyrkans personal och volontärer till fritidsgårdar och fotbollsplaner. Delta i samhällsdebatten, säg ifrån när människovärdet kränks och kritisera kommersialism och normlöshet. Målsättningen ska inte vara att locka folk till kyrkor och församlingshem – det viktiga är att sprida tro, hopp och kärlek, att ge stöd och vägledning där människor formar sina liv och värderingar. Mission, själavård och diakoni, kallas det på kyrkligt språk.

På många håll läggs av gammal vana stora resurser på traditionell kyrklig verksamhet, medan förmåga, och i värsta fall vilja, att hitta nya arbetsformer saknas. Svenska kyrkan måste bli bättre på att bryta med förlegade tankesätt och uttrycksformer.

Visst är högtidlighet och stillhet värdefullt. Men vi tror inte det är någon risk att det någonsin kommer att uppstå brist på varken högtidlighet eller stillhet i Svenska kyrkan. Kyrkorummen kan därför frimodigt användas för alla typer av uttrycksformer, musik, konst, dans och så vidare.

Kyrkan måste ta alla dem på större allvar som inte bara vill ha högtidlighet, högmässor och högstämd musik. Om man blir glad av dragspel ska man väl kunna få höra dragspel i kyrkan? Men inte för att locka folk och höja besökssiffrorna, utan för att kyrkan har något viktigt att förmedla.

Den 20 september är det kyrkoval. Då väljer alla som tillhör Svenska kyrkan representanter som ska styra kyrkan under de kommande fyra åren. Öppen kyrka (ÖKA) är ett alternativ för dig som vill ha en mer progressiv kyrka, en kyrka i tiden, som vågar se verkligheten och låta alla medlemmar ha inflytande. Fädernas kyrka var kanske bra för fäderna – fast sämre för mödrarna – ÖKA arbetar för en kyrka för alla oss som lever nu, och våra barn och barnbarn.

Markus Holmberg (ÖKA)

Uppsala

kandidat till kyrkomötet

Leo Holtter (ÖKA)

Bjuråker

kandidat till stiftsfullmäktige och kyrkomötet

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel