Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fäbodar värda att bevara

För inte så länge sedan var det liv och rörelse på fäbodvallarna. Fäbodjäntorna mjölkade, tillverkade ost och smör och djuren gick ute i skogen på sommarbete. I Voxnadalen och i Hälsingland i övrigt finns många natursköna fäbodmiljöer att se och uppleva under den här årstiden.

Annons

Ovanåkers fäbodskog har klassats som riksintresse och Våsbo fäbodar är ett kulturreservat, som kommer att invigas i augusti. Våsbo har ett välbevarat sammanhängande fäbodområde bestående av Olols-vallen, Haga-vallen, Skomakra-vallen och Lassas-vallen.

Vallägarna jobbar intensivt och engagerat för att bevara den säregna kulturmiljön, bland annat har tak och fönster setts över och renoverats, och längden snehage är imponerande.

När Hälsingegårdarnas dag firas den 8 juli finns en chans att besöka Våsbo och se aktiviteter i området. Eftersom Våsbo finns med i världsarvsansökan för hälsingegårdarna kommer det att bli en presentation av just världsarvet denna dag. Men fokus ligger förstås på vallarna.

Olle Olols är ägare av Olols-vallen sedan 1973 och när det blev generationsskifte vid Haga-vallen för tre år sedan övertog Jon-Erik Jonsson den vallen. Gunnar Nyberg har en tredjedel av Haga-vallen, där tre kusiner sedan 1987 delar på ägandet. Patrik Uhras står som ägare av Lassas-vallen.

– Ägandet innebär mycket skötsel förstås. Men det innebär också att man kan njuta av tillvaron. Jag tycker om att ha det här, säger Olle.

– Det innebär också underhåll av byggnader, säger Jon-Erik Jonsson.

Vad beror det då på att Ovanåkers kommun kan uppvisa så många välbevarade fäbodområden?

– Det har funnits en tradition med djurhållning i bygden. Vi har hållit på med eller håller på med djur allihop och nu sitter det gamla i oss. Nu beror det på den unga generationen och om rovdjuren blir besvärliga hur det kommer att gå, säger Olle.

– Det finns även många välbevarade hälsingegårdar i kommunen. Jag tror det beror att det har funnits en känsla för att bevara det gamla i bygden. Den känslan finns djupt rotad bland människorna som bor här, säger Patrik Uhras.

– Jag tror också att det beror på att här har människor kunnat styra över sig själva. Söderut fanns storgods och en godspatron som styrde och ställde, säger Gunnar.

Att området nu blir klassat som kulturreservat ser ingen som något problem. Husen är skyddade utvändigt, men man får göra förändringar invändigt. Och man kan få hjälp med skötseln.

– Vi vallägare vill ju bevara den här miljön och få den långsiktigt säkrad. Jag ser det inte som någon inskränkning av vår äganderätt, säger Patrik Uhras.