Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Få leva som den man är tills man dör"

I november 2013 öppnade Sveriges första seniorboende för homo-, bi, trans- och queer-personer på Gärdet i Stockholm. Behovet att kunna leva öppet som den man är som gammal uppskattas vara stort, och i Europa öppnar nu fler liknande boenden med inspiration från Regnbågens seniorboende.

Annons

Vid starten för sex månader sedan kunde Regnbågen stoltsera som det första seniorboendet med HBT-profilering i vår världsdel. Här finns 27 lägenheter, 33 boenden, gemensamma sällskapsutrymmen och en unik möjlighet att vara den man är. Regnbågens kooperativa hyresrättsförening hyr de tre översta våningarna i en fastighet med magnifik utsikt över Värtahamnen i Stockholm. Från takterrassen kan man njuta av samvaro, lugn och vindarna från det intilliggande vattnet.

Agneta Sparre på våning sex är noga med att poängtera att det inte är frågan om något kollektiv.

– Vi har våra egna lägenheter och ingenting känns påtvingat. Men närheten till den gemenskap som ryms här är oerhört betydelsefull. Det känns som om jag har känt människorna här hela livet. Kanske kommer känslan ur att vi har så mycket grundläggande gemensamt, säger hon.

Christer Fällman instämmer i Agnetas ord. Han är ordförande i föreningen, boende i huset och även den drivande kraften bakom hela HBT-boendets existens. Vid sidan om sitt heltidsarbete som trädgårdsmästare har Christer förverkligat en dröm.

– Jag hade länge sett ett behov av ett alternativ hos mina medmänniskor. Det har varit på tapeten i olika instanser sedan sjuttiotalet, men ingenting har skett. Jag bestämde mig för att göra verklighet av en plats där äldre HBT-personer kan bo i gemenskap, säger han.

Tanken hos Christer själv var initialt att bo kvar i sin lägenhet i Bagarmossen. Längs projektets långa väg började han dock fundera på om inte han också skulle trivas på seniorboendet. Då ställde han sig i kö, precis som alla andra.

– Trygghet på ålderns höst är viktigt. Det här med att få leva tills man dör. Att inte falla i glömska då omvärlden försvinner och att få vara den man är utan behöva ursäkta eller förklara sig. När jag väl flyttade in här så kändes det så självklart, säger han.

Ing-Britt Åkerberg trivs ypperligt i huset.

– Jag tror absolut känslan här hade varit annorlunda om profileringen inte funnits. Då hade det varit precis som överallt annars där jag bott. Jag tror att vi gaymänniskor är annorlunda, vi är som en familj som på olika håll blir exkluderade. Vi tyr oss till varandra, tar ansvar och bryr oss om grannarna här, säger Ing-Britt.

Christer förklarar att det är just den delen, den som handlar om att känna sig exkluderad, som varit grunden i arbetet att skapa en trygg plats för HBT-personer. Han menar att hur öppet samhället än må vara för olikheter idag, så finns känslan av en oförtjänt skam djupt inrotad. Det finns många i den äldre generationen som inte vågat komma ut som unga, och på ålderns höst kan det var extra svårt att öppna sig efter att ha levt ett helt liv som dold. Agneta berättar att det var först då hon flyttade in på Regnbågen hon kom ut på riktigt.

– Jag har aldrig förnekat att jag är gay, men jag har inte varit öppen med det på arbetsplatsen eller bland bekanta. Nu förklarar jag med stolthet var jag bor och vad det innebär för alla som undrar, säger Agneta.

Och Christers succéprojekt har spridit ringar på vattnet. Idag är liknande profilerade boenden på gång exempelvis i Helsingfors, Madrid, Amsterdam, London och Rio.

Förhoppningen hos de tre runt soffbordet på Gärdet är att fler alternativ kommer att växa fram även i våra övriga städer i Sverige.

– Behovet av att finna tillhörighet som minoritet, kommer att finnas så länge vi blir exkluderade på ett eller annat vis där ute, säger Christer.