Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett passionerat ledarskap

Magnus Dehlin är en engagerad tränare som bygger ett passionerat ledarskap mer på kunskap och erfarenheter än yviga gester.
– Under mitt första tränaruppdrag var jag alldeles för hård och krävande, berättar Magnus.

Annons

Erfarenheten är förvärvad under många år i handbollens tjänst.

Då var han en 14-åring som redan lagt ner spelarkarriären för att träna Ljusnes 10-åringar.

Som 19-åring kom han 1989 till Arbrå HK, klubben som skulle bli hans andra hem.

– Jag stormade in som ny A-tränare, trodde det skulle bli enkelt och gjorde rätt omvälvande förändringar. Men jag hade ingen vidare känsla, inte då.

Totalt har Magnus Dehlin hunnit med att träna Arbrås seniorer i 18 säsonger.

Några mer minnesvärda än andra, som den för tio år sedan.

– Hällbo hade lagt ner seniorverksamheten, och flera spelare kom till Arbrå då. Ett skapligt starkt lag, vi vann seriefinalen med 31–13 och gick upp i ettan, berättar Magnus.

Ett annat starkt minne är en säsong några år tidigare, då blåvitt åkte på en hastig generationsväxling.

– Tre-fyra spelare var kvar plus Ida-Marie "Imo" Olsson och Sara Mörtsell som kom upp i A-laget. Att vi klarade nytt kontrakt med de dåliga förutsättningarna var starkt, och en av mina bättre insatser som ledare.

Under tiden hade Magnus etablerat sig som lärare på Torbergsskolans handbollsgymnasium.

– Jag har varit där i 20 år nu, det passar mig såklart väldigt bra. Men det är först de senaste åren jag fullt ut haft det som yrke, tidigare har jag haft jobb på både Fortum och Arbetsförmedlingen.

Den blåvita brytpunkten kom, lite oförmodat, för tre år sedan. Just som Magnus Dehlin laddade för att ta hand om "sina" 95:or i farmarlaget Arbrå HF i tvåan.

– Men klubben valde en annan lösning, och jag stod utanför seniorernas ledarstab. I det läget hörde Strand av sig, berättar Magnus – mycket tveksam till en början.

– Men jag tog en två månaders "provanställning". Det var upp till spelarna att visa om de ställde upp på mina idéer, och om de köpte mig som tränare. I vårt första skärgårdsläger ställde alla upp på hård intervallträning i ösregn och lervälling. Då förstod jag att det här kunde bli något till slut.

Det tog två säsonger av hårt jobb, med "nya lösningar på så gott som allt".

– Om man bara gör som man alltid gjort, då får man också samma resultat. Vi har exempelvis kört två träningar samma kväll, med teori emellan.

Den här säsongen var alla bitar på plats, laget gick från att kvala sig kvar i fjol till en okuvlig segermaskin i division 1.

– För första gången hade vi hittat precis rätt roller åt alla spelare, säger Dehlin – som den viktigaste nyckeln till seriesegern.

– Ett slående exempel är Linnea Elfström. En handbollsnomad som kryssat mellan alla klubbar i Hälsingland innan hon landade i Strand. Och här har hon utvecklats till en viktig kugge som högertvåa i försvaret och kantspelare i offensiven, berättar Magnus Dehlin.

I helgen drar det svartvita laget på säsongens sista, och rätt avspända, bortaresa till Boden.

Om fem veckor börjar tränare Dehlin och Strands IF trimma laget för ny nivå i allsvenskan.

Under tiden kan den ständige ledaren Magnus Dehlin, som stundom kallas för "Tunna", inte låta bli att engagera sig på en annan sportfront.

Då i sönernas fotbollsklubb Bollnäs GIF.

– Jag gick in som ungdomstränare för tre år sedan, och trodde det skulle bli att komma till dukat bort i Hälsinglands största fotbollsförening. Men det var en salig röra, med flera klubbar i klubben.

Nu är han en av de drivande i Giffarnas förändringsarbete, och var föredragande vid onsdagens stormöte i Kulturkvarteret i Bollnäs.

Det ska nog bli ordning på den klubben också...