Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett partiledarval som borde oroa S

/

Vänsterpartiet har valt Jonas Sjöstedt till sin ordförande. Det betyder att det nu finns ett vänsterparti att räkna med, ett med en ledare som medierna med svårighet kommer kunna kleta på epitet "kommunist".

Annons

Jonas Sjöstedts kvaliteter är många. Ambitiös, snabbtänkt, noggrann och bildad är några av dem. I rollen som parlamentariker blev han till en av få lysande svenska stjärnorna i Bryssel. 

En partiordförande utgör naturligtvis inte ett helt parti, men utvecklingen inom svensk politik och den mediala rapporteringen kring denna har trots det varit att allt större vikt läggs vid vem som leder ett parti och vilka dess representanter i övrigt är.

Därför har också valet av ordförande kommit att bli allt viktigare. Hur mycket exempelvis Socialdemokraterna än talar om att laget är större än jaget. 

Partipolitik handlar om förtroende, om att bygga relationer. Därför är också jaget viktigt.

Ett parti blir aldrig starkare än individerna som representerar det. Starka "jag" bygger därför följaktligen också ett starkt lag. 

Det svenska valsystemet har vidare stärkt den enskilde partirepresentantens roll genom införandet av möjligheten för väljarna att personrösta. 

En möjlighet allt fler väljare tar tillvara på, av det enkla skälet att det inom partierna finns individer som vi känner olika stort förtroende för. 

Den som inte är partimedlem kan inte vara med och styra vilka representanter partierna sätter på valsedlarna. Men vi kan möblera om på dem på valdagen i det fall vi inte anser att partierna prioriterat rätt. Det har också gjort oss till mer aktiva väljare som ställer allt högre krav på både parti och person. 

Vänsterpartiet går med Jonas Sjöstedt som ordförande nu en mycket intressant framtid till mötes, givet Socialdemokraternas bräckliga position i svensk politik. 

Vänsterpartiets radikalitet kommer även i fortsättningen avskräcka många väljare. Men trots det finns nu större möjlighet för Vänstern att växa. 

Socialdemokraterna är just nu ett så navelskådande parti att man tycks vara helt oförmöget till samhällskritik. Caremaskandalen är ett av många gyllene tillfällen till välbehövlig systemkritik som schabblats bort från partiets sida. Eurozonens problem har varit en lika svårhanterlig fråga för Socialdemokraterna eftersom man internt är mycket splittrat i förhållningssättet till både EU och EMU.

Det är problem vänstern inte dras med. Och bland väljarna finns en längtan efter en politik för jämlikhet, solidaritet och rättvisa. 

Göran Greider skrev en gång att näste socialdemokratiske partiordförande borde heta Jonas Sjöstedt. Det har naturligtvis aldrig varit aktuellt och var från Göran Greiders sida främst ett retoriskt grepp för att påvisa att det inom Vänsterpartiet finns individer som representerar den Socialdemokratiska politik Socialdemokraterna inte lägre vill kännas vid. 

Vänsterns val av Jonas Sjöstedt till sin ordförande gör tröskeln lägre för de besvikna och vilsna Socialdemokraterna att nu välja Vänsterpartiet i det fall Socialdemokraterna inte får ordning på verksamheten. 

Ett mardrömsscenario för en Socialdemokrati på fallrep. 

Men onekligen ett gyllene tillfälle för Vänsterpartiet. 

Mer läsning

Annons