Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett ovisst och spännande val

I dagarna är det åtta år sedan som jag, i egenskap av styrelseledamot för organisationen Folk och Försvar, åkte till Norge. Syftet med resan var bland annat att ta del av norsk utrikes- och försvarspolitik.
I Norge var nervositeten inom statsapparaten ordentligt uppskruvad. Dels eftersom det bara hade några få dagar sedan terrorattacken på World Trade Center. En nervositet man mötte redan på Arlanda där poliser gick runt utrustade med k-pistar.

Annons

Men också på grund av resultatet i Stortingsvalet som hölls den 10 september, dagen före attentatet.

Valet blev ett stort bakslag för statsminister Jens Stoltenberg och hans Arbeiderparti gjorde sitt sämsta val på 77 år.

Trots detta försökte man att klamra sig fast vid makten. Och under vårt besök sprang statssekreterarna fram och tillbaka hela tiden och förhandlade.

Dock utan att vara lyckosamma.

I stället fick Kjell Magne Bondevik möjlighet att bilda sin andra regering, bestående av hans eget Kristelig Folkeparti, Höyre och Venstre. En minoritetsregering som fick förlita sig på stöd från högerpopulistiska Fremskrittspartiet.

Fyra år senare fick Jens Stoltenberg sin revansch. Sedan Arbeiderpartiet insett att det är nödvändigt att samarbeta med andra partier bildades en koalition tillsammans med Sosialistisk venstre och Senterpartiet. Samarbetet resulterade i att Stoltenberg kunde återvända som statsminister och bilda en majoritetsregering bestående av de tre partierna.

På måndag är det dags igen för norrmännen att gå till valurnorna. Hade de borgerliga partierna, dit norska Senterpartiet inte räknas, hållit ihop hade de med stor sannolikhet kunnat bilda en majoritetsregering. Men det är om man räknar in Fremskrittspartiet, som nu har vuxit till att bli solklart störst bland de borgerliga. Nästan var fjärde norsk väljare uppger sig komma att rösta på partiet.

Och den här gången har Fremskrittspartiet deklarerat att det inte blir frågan om ett passivt stöd den här gången, utan att man vill sitta med i regeringen.

Bland de övriga tre borgerliga partierna finns ingen vilja till regeringssamverkan. Även om konservativa Höyre vacklat lite i budskapet.

Utgången av valet är således allt annat än given.

Och nervösa statssekreterare kommer säkerligen återigen att springa fram och tillbaka och förhandla.

Mer läsning

Annons