Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett miljonärsparti snarare än ett arbetarparti

/

Moderaterna höll partistämma i Örebro i helgen som var. Den som lyssnade på statsministerns tal fick höra att han verkade ganska mätt.

Annons

Lite klädsamt orolig över kommande svåra tider. Men mest av allt nöjd med sig själv och det som åstadkommits.

Så pass nöjd att han inte såg någon anledning att blicka framåt. I stället varnade statsministern för visioner - eftersom Sverige är ganska bra som det är nu.

Jag tänker att det är läge att bli lite orolig när de som innehar makten inte längre vet vad de ska använda den till. En politiker som inte vill något har missförstått sin roll.

Men kanske är det sådant som går hem i ett parti som antar ett idéprogram där de skriver om sin egen nutidshistoria?

Enligt Reinfeldts inledningstal ska Moderaterna framöver främst ägna sig åt att lyssna på allmänintresset och skapa politik som utgår från individen. Därför är det intressant att reflektera över vilka individer som den här politiken kommer att utgå ifrån. Sammansättningen av den nyvalda partistyrelsen kanske kan ge en fingervisning i frågan.

Medelinkomsten i den partistyrelse som valdes på moderatstämman är närmare 1,1 miljoner kronor om året eller 88 434 kronor i månaden. Det är Aftonbladet som räknat ut det med hjälp av offentliga siffror.

Det är över tre gånger så mycket som en genomsnittlig svensk – eftersom medelinkomsten för alla svenskar som arbetar är knappt 280 000 kronor om året eller 23 307 kronor i månaden.

Så vad spelar det då för roll vad de tjänar i jämförelse med svenskar i allmänhet?

För det första är det sammanhang en person ingår i grundläggande för dennes omvärldsuppfattning och människosyn. Många sätter likhetstecken mellan det som de har framför ögonen och det som finns. Man skapar politik utifrån den värld man känner till – och när de nya moderaterna nu ska börja utgå ifrån allmänintresset bör de veta att det finns många olika allmänintressen att ta hänsyn till.

För det andra tjänar de här personerna stort på den förda politiken. Det är de som tjänar mest som har fått den absolut största delen av alliansregeringens genomförda skattesänkningar på 70 miljarder.

För det tredje utger de sig för att vara något som de inte är. Epitetet arbetarparti klingar onekligen ihåligt hos miljonärspartiet Moderaterna.

För det fjärde kan ett citat från MUF-ordföranden Erik Bengtzboe sammanfatta de tidigare tre problemen ganska fint. När Aftonbladet frågade honom om det inte blir problematiskt för ett parti som kallar sig för arbetarparti att främst ledas av personer med miljoninkomster.

Svaret: Definitionen av arbetarparti är annorlunda i dag, när vi pratar om arbetare menar vi dem som jobbar. Kanske har MUF-ordföranden missat att det är en ganska liten andel av befolkningen som tjänar lika mycket som den genomsnittlige moderate styrelseledamoten?

Slutligen, kort apropå det här med vilken världsbild man utgår ifrån.

Moderaternas nya idéprogram heter Ansvar för hela Sverige. Ett ansvarstagande som inte når så långt som in i deras minoritetsregering.

Efter Maud Olofssons sorti finns inte en minister norr om Uppsala. Med tanke på hur viktig den geografiska representationen är i riksdagen är det märkligt att inget av allianspartierna har något enda ministerämne från vår halva av landet.

Mer läsning

Annons