Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett intensivt år på bondgården

/

Det har handlat om får, kalvar, kossor och traktorer det här året. Vi har fått följa med när ystra baggar släppts på grönbete och när kalvar fötts. HudikNytts/LjusdalsNytts redaktör har fått lära sig mjölka och förälskat sig i de små lammen. För familjen Thorén var årets händelse när de blev mormor och morfar.

– Isabell är helt klart det största som har hänt i år, säger Lisa.

Annons

Annars vill de sammanfatta året som väldigt blöt, kall och besvärlig.
– Det blev besvärligt med ensilageskörden. Det blev nog inte den bästa kvalitén, säger Lisa.
I höstas började det brinna i pannrummet och det ledde till en massa extra jobb.
– Dels så var vi tvungna att återställa pannrummet och dels se till att det inte händer igen. Det var en liten brand men det får stora effekter, men vi kunde koppla på reservpannan och elda med olja så vi fick varmvatten, säger Jan.
Den här kvällen har vattnet frusit i fårhuset, under morgonen var det femton grader kallt.
– Det är såna här saker man inte kan planera, en del saker kan man inte råda över, säger Jan.

Under året har mjölkpriserna sjunkit, i dag får bonden cirka 50 öre per kilo lägre än i fjol sett över hela året.
- Det här innebär att landets mjölkbönder har det tufft i dag, för omkostnaderna har inte alls påverkats i samma grad. Krasst innebär det här att flera tvingas sluta med sin produktion, säger Jan och Lisa.
Nu stiger världsmarknadspriserna igen så Jan och Lisa hoppas på en ljusning.
- Vi får väl hoppas att bonden också får se ett plus i sin plånbok nu, säger Lisa.
Det är nu dags att blicka framåt, hur kommer det vara för Sveriges bönder i framtiden?
– Om fyrtio år måste vi ha dubbelt så mycket mat mot vad vi har i dag och det på mindre yta än i dag. Det är en väldigt komplicerad formel som måste lösas, säger Jan.
Varken Jan eller Lisa tror att det går att sluta äta kött.
– Om vi bara skulle använda ytorna att odla grönsaker, då skulle vi inte få någon naturlig gödsel och hur bra är det för miljön med konstgödsel, säger Lisa.
Jan tror att nästa steg för de är förädling av de djur som de nu har på gården.
– Vi kommer kanske att ta reda på våra egna djur, göra korv på gården och ha en gårdsbutik, funderar Lisa.
– Konsumenterna blir alltmer intresserade av varifrån maten kommer, oavsett om det är kött eller grönsaker. Kraven på livsmedelssäkerheten kommer att öka, och diskussionen kring alla tillsatser i maten kommer att fortsätta, säger Jan.


Han tror även att de tekniska hjälpmedlen kommer att öka på bondgårdarna.
– Vi ser alltfler mjölkrobotar. Att mjölka en ko innebär helt fel rörelser för människans kropp oavsett vilken metod man använder sig av. Det är ett för monotont arbete. Men jag tror inte att människorna kommer att försvinna från ladugården även om man frigör de från mjölkningen, det finns mycket annat man kan använda personalen till, säger Jan.
Det har varit ett intensivt arbete på gården under hela året. Lisa har lyckats vara ledig i fyra dagar när hon var till Gotland och hälsa på nyfödda barnbarnet.
– Spannmålsbönder i södra Sverige har en helt annan rytm och har det lugnare på vintern. Men för oss är det mjölkningen som styr livet, säger Jan.


Den 1 januari har Lisa och Jan varit bönder i 23 år. 1991 byggde de ut gården för att satsa fullt ut och de anställde en person. Sedan dess har det rullat på.
– Jag tror inte att vi kommer börja med några nya djur, men man ska aldrig säga nej. Från början var det här bara en mjölkgård och nu har vi även får här. Vi kanske till och med kommer ha grönsaksodling i framtiden, det vet man inte, säger Jan.
Slutet av djuråret i Sverige har handlat om grisar och deras liv på bondgårdar runt om i landet. I slutet av november kunde vi se bilder på grisar som hasade runt med brutna ben och sår, grisar som åt av varandra och kadaver som låg i boxarna. Bilderna publicerades efter att aktivister från Djurrättsalliansen under två års tid oanmält gått in på hundra grisuppfödningar i Sverige.
– Det är beklagligt det som har hänt. Ett liv är ett liv, även om det är djur det handlar om. Det är många bönder som ligger vakna om nätterna när något av deras djur är dåliga, säger Jan.


Han tycker det är viktigt att fundera i vilket sammanhang bilderna är tagna och om de visar helheten.
– Bland grisar finns kannibalism och det är inte konstigt att de äter på varandra, om en gris dör under natten så upptäcks ju inte det förrän man kommer ut i stallet på morgonen. Djur dör och det behöver inte handla om vanvård för det, säger Jan.
Som ordförande i LRF Gävleborg vet han att många bönder har haft en jobbig höst.
– Det har varit försenade bidrag och vädret har påverkat skördarna. En bonde är en vanlig människa och falska anklagelser om till exempel vanvård kan vara knäckande, säger Jan.
Han berättar att det skett en omorganisation när det gäller djurskyddet i Sverige. Vid årsskiftet flyttades ansvaret från kommunen till länsstyrelsen.
– Här i Gävleborg har det gått smidigt, personalen följde med. Men på andra håll i Sverige har det varit tungt att kommit i gång med ny personal.


Lisa och Jan planerar att vara bönder fram till pension och då får de se vad som händer med gården, kanske kommer sonen Andreas att ta över.
– Vi får se, det beror på hur arbetsmarknaden ser ut. Som den ser ut i dag så får jag nog inget annat jobb än det här, säger Andreas.

Mer läsning

Annons