Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett historiskt val

/

Det blev ett historiskt val. Den borgerliga alliansen blev omvald och Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1914.

Annons

Fyra procent under katastrofvalet 2006 som fick Göran Persson att kasta in handduken.

Men tyvärr blev valet historiskt också på ett annat sätt. För första gången kommer ett rasistiskt parti in i riksdagen. I skrivande stund är det oklart om alliansen får egen majoritet eller om Sverigedemokraterna blir vågmästare.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och hans regering får ytterligare fyra år. Den ende som varit i närheten av detta var Torbjörn Fälldin (C). Men den borgerliga perioden den gången, 1976-1982, präglades av sprickor och avhopp till skillnad från vår tids allians som manifesterat samarbete och enighet.

Väljarundersökningar visar att skolan, sysselsättningen och Sveriges ekonomi har varit valets viktigaste frågor.

Ändå spelade förmodligen frågan om förtroende och ledarskap en avgörande roll.

För två och ett halvt år sedan hade de rödgröna ett försprång i opinionen på närmare 20 procent. Och så sent som för ett halvår hade de rödgröna ett försprång på 6-7 procentenheter.

Men under åtminstone den senare delen av mandatperioden har statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg lett skyhögt i förtroendeligan jämfört med Mona Sahlin.

Att förtroendefrågan spelat en avgörande roll visar också det faktum att Miljöpartiet går fram. Det är utan tvivel till stor del språkröret Maria Wetterstrands förtjänst. Hon har också legat bra till i förtroendeundersökningarna.

Uppenbarligen har Vänsterpartiet och Miljöpartiet tjänat på samarbetet med Socialdemokraterna, medan Socialdemokraterna förlorat kraftigt. Förmodligen till stor del just på grund av Vänsterpartiet som gamla sossar alltid varit noga med att hålla utanför.

Först skulle V inte få vara med, sedan tog man med partiet som profilerade sig på sitt stopp för entreprenörskap inom vård, skola och omsorg, motstånd mot EU och högre skatter som lösningen på det mesta.

Detta har uppenbarligen inte tilltalat de breda väljargrupper som de rödgröna satsat på.

Så länge de rödgröna ägnade sig åt att opponera hade de framgång. Men när de började presentera sin egen politik och hänvisade många viktiga frågor som man inte kommit överens om till kommande utredningar.

Dessutom har de rödgröna gjort en hel mängd stolliga utspel som butler i tunnelbanan, och clowner på ålderdomshemmen.

Nu kommer naturligtvis Mona Sahlin att bli ännu mer ifrågasatt än hon varit tidigare. Och det är svårt att se någon annan utgång än en avgång. Kanske inte på en gång, men hon är knappast partiledare vid nästa val, även om det just nu är svårt att se någon naturlig utmanare.

I skrivande stund är det klart att det blir en fortsatt alliansregering. Däremot pendlar mandatsiffrorna mellan om regeringen får egen majoritet eller om Sverigedemokraterna blir vågmästare.

Självklart är egen majoritet det allra bästa för landet. Men under valnatten orkade ändå ingen rödgrön politiker tillstå att, när resultatet ser ut som det gör mellan blocken, är det bättre med en egen majoritet för alliansen än med Sverigedemokrater som vågmästare.

Om nu SD blir vågmästare finns flera möjliga scenarier. Alliansregeringen kan fortsätta regera i minoritet och göra upp med olika oppositionspartier i olika frågor. Eller också kan man ta upp samtal med Miljöpartiet om någon form av samarbete.

Om regeringen ska fällas måste de rödgröna agera med hjälp av SD. Och Mona Sahlin har varit väldigt tydlig med att inte samverka med SD. Återstår att se om hon står vid sitt ord.

Och även om SD gått fram i det här valet har ändå 95 procent av folket röstat mot främlingsfientligheten. Det kan vara värt att tänka på.

Mer läsning

Annons