Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett efterlängtat segervrål

God morgon Ljusdal! Tretusenetthundraåtta personer kommer helt av sig när Örebro vispar in 0-1 redan efter en minut och fyrtio sekunder på IP i lördags. Vad ända in i glödhete h-vete är det som händer?

Annons

En herre i publiken, som förmodligen sett mest bandy i världen, kommenterar ständigt händelserna på isen, mest det som går snett.

En engagerad och förmodligen duktigt nervös supporter som endast vill se hemmamål och helst i varje anfall. Han blir bönhörd för en kvart senare börjar trummorna dunka igen och världens mesta bandysupporter skiner återigen i kapp med solen på stora läktaren.

2-1, ser bra ut! Solljuset bleknar och med hjälp av medvinden ligger ÖSK på i den andra halvlekens inledning. Ser helt plötsligt inte bra ut, men ändå på något sätt okej ut. Då strular det till sig och pulsen stiger, det ser risigt ut igen. 2-2 och LBK-spelarna är uppenbart skärrade av stundens allvar.

Tankarna far runt i skallen: säg inte att det här går åt pipsvängen. Nej, nej, jag vill ju vråla, vråla av segerrus inte sucka av besvikelse. Sex minuter senare är ordningen återställd genom 3-2 och då är det bara 10 minuter kvar av årtiondets match på IP.

Ser bra ut. Då händer det igen! Kvittering och nu jäklar börjar det brännas ordentligt. Är det här en sådan där dag då allt ser så bra ut och ändå går allt fel? En halv meter till vänster om mig trampar bensinmackschefen på stora macken i Ljusdal oroligt och ger allt kortare svar till sonen som vill veta lite av varje samtidigt som dramatiken på isen är kräkframkallande.

Men än så länge är LBK i Elitserien nästa år även om motståndarna surrar oroväckande mycket på fel planhalva i jakten på ett segermål. Undertecknad placerar sig nere vid isen i den andra halvleken, vill höra, se och uppleva på svettstänkavstånd. Då händer det mitt framför ögonen på mig, nere vid den högra hörnflaggan! En joxig situation vid ÖSK-målet och bollen studsar ut till Mathias Stavis som vevar på ordentligt, på volley dessutom. Jag tänker när han drar till nystanet: ducka nere på köpingen!

Tänk så fel jag fick. Fladdret i nätet bekräftar att saken är klar. Med tre minuter kvar av ordinarie tid korkar den tillresta stockholmaren i gympadojor och kavaj upp två pavor skumpa samtidigt som han bad flickvännen hålla den påbörjade biran. Här ska firas med laget oavsett vad speakern säger om att inte rusa in på isen efter matchen. Vad annat ska han säga? Domare Thomas Nordin drar in luft i lungorna och blåser av nervpersen ackompanjerad av det efterlängtade segervrålet – Ljusdals Bandy Klubb, LBK, har hittat hem igen! Festen vet inga gränser. Solen tackar för sig och mörkret belägrar den lilla köpingen som fortsätter att fira segern på traktens vattenhål.

Det råder värsta Dex-yran till långt fram på småtimmarna.

Nu börjar nästa fas i LBK:s lagbygge, en i många avseenden kanske svårare fas än den man just avslutat. Men det är en annan historia som vi sätter tänderna i vad det lider. Just nu njuter vi, man kan säga vi när man vunnit, av segern och framgången LBK gett oss alla i Ljusdal.

Den var efterlängtad. Grattis och mycket bra jobbat!

Mikael Sagström

Mer läsning

Annons