Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Esa Ehola

Jag fick dödsbudet av Esa Eholas dotter en tidig måndagsmorgon för en vecka sedan. Då kom flera känslor på samma gång.

Annons

Jag hade mist en mycket värdefull och kär vän. Den bästa en människa kan få.

Alla sköna och långa promenader. Alla djupa och både sorgliga och trevliga pratstunder.

Vi lagade mat tillsammans, och då brukade vi säga att maten var så mycket godare när vi fick dela den med varandra.

Esa kunde allt om naturen och skogens fåglar. Han visade mig mossor och lavar och talade om vad de hette.

Men allteftersom tiden gick så blev hans hälsa allt sämre. Det blev till slut svårt att gå.

Om jag frågade hur de var svarade Esa alltid, "Det är bra med mig."

Men jag hörde på hans röst att det var allt annat än bra.

En midsommarafton fick jag en tavla av honom med texten "Tack för att du finns" på. Den meningen använde vi ofta som budskap till varandra.

Nu kan jag inte säga det till honom någon mer gång, utan nu får jag säga "Tack för att du har funnits, min kära vän".

Nu är det tomt och tyst i min telefon. Saknade är stor och sorgen känns svår.

Men det är trots allt skönt för Esa att inte behöva uppleva smärtor längre.

Jag vet inte, men jag hoppas att det finns en vacker skog där han får gå och beundra, och lära känna.

Sov gott, och tack för att du har funnits.

Din vän Maria Johansson