Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erskine som konst

Vem vet, om 100 eller 200 år har hälsingegårdarna hård konkurrens från Gästrikland. Niels Hebert ser åtta konstnärer tolka Ralph Erskines byggkonst.

Annons

I år är det 100 år sedan arkitekten Ralph Erskine föddes och även om han ritade intressanta hus i skilda skalor från Landskrona till Kiruna, så finns en märklig koncentration av hans demokratiska, rustika och poetiska arkitekturkonst i Gästrikland, som Selma Lagerlöf i Nils Holgersson såg "klätt i granriskjortel och gråstenströja".

Åtta konstnärer med ateljéer i kvarteret Gjutaren på Brynäs bidrar till Erskineåret med en utställning på Galleri Rosa Huset i Gävle.

Birgitta Gidlund har i "Luft och ljus" fångat Ralph Erskines fria tänkande i stengods: ett hus kan växa som ett träd och inte likt något annat, men som strävar uppåt för att människorna ska se ljuset och känna luften.

Innanför fönstren finns Ulla Helenius-Reits "Jag bygger min boning till människans längtan", en emalj med modernistisk klang och med oerhörd spänst och med den goda kaffekoppen i närheten. I en stor emalj beskriver hon den glänta i arkitekturen Ralph Erskine värnade.

Hälsingegårdarna är tyngd, makt och välstånd, öar i landskapet. De kan jämföras med dagens pompösa arkitektur (exempelvis runt Centralen i Stockholm), inte med ett demokratiskt byggande. Självklart är gårdarna en produkt av sin (för de många kärva) tid. De är tidlöst välplacerade i landskapet, och det var också något Ralph Erskine förstod. Johan Bergkvist hyllar med sitt objekt "Bostad för smådjur, Ralph Blåbär" arkitektens känsla för miljön.

Jean Thoren har skapat ett karuselliknande objekt som han försett med ett zick-zack–mönster av foton av en redskapsbod, mycket effektfullt när man sätter fart på karusellen. Jag tolkar den som en hyllning till upptäckandes skaparglädje.

Utblicken mot världen saknas när man tänker på hälsingegårdarnas förmenta unicitet, men Ralph Erskine har fått Ingela Edkvist att ur en fasadfuktfläck utvinna en världskarta i målningen "Värld Hus" och Birgitta Gidlund har skapat rader av kapselliknande former, som hon kallar "Tillflykt för oönskade", ett slags "asocialt" byggande.

Arkitektur som form har Maria Forsling Jenke fångat med sina fotografier av Ralph Erskines bostadsområde i Tibro, medan Lena Wennberg gått in i arkitekturens yttre uttryck på bara skinnet, när hon med "Fasadstudie Skaparbyn 2014" gör en provkarta på material och färger. Färgerna har hon samlat i en kolv med pärlor och visst känner man igen den kombinerade byn och lägret vid Dalälven bara genom att titta på färgerna hon fångat.

Ralph Erskines arkitektur är rik på perspektiv. Han tyckte om detaljer, eller som han sa, sätta en knorr på grisen och han var inte rädd för färger som blått, rött, grönt och orange. Även om Lisbet Sjölin i en målning fastnat för en röd dörr i arkitekturen, så får alla andra färger vara med och jag tänker att när hälsingegårdarna tappat sin röda färg, kan man finna det betydligt intressantare att studera Ralph Erskines tolkning av välfärdssamhällets morgon. I vår tid minskar ungdomarnas tillit till välfärdssamhället kraftigt, visar undersökningar. Så det är med utgångspunkt i Ralph Erskines skapelser man kan söka en viktigare historia, än i en vurm för ett lantligt längesen förflutet.

Annons