Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ensamheten som anhörig tär

Att leva med en NPF-diagnos (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) är för många idag en kamp, skriver Roger Henningsson, ordförande Attention Bollnäs.

Många kämpar för att passa in, bli lyssnade på, bli trodda på och för att få den hjälp och det stöd de behöver för att kunna bli bekräftade och finna sin plats och funktion i samhället. Det gäller såväl inom olika yrken på arbetsmarknaden som på olika nivåer inom skolvärlden.

I de flesta fall så finns det anhöriga som på olika sätt vill finnas nära och ge stöd och hjälp. Inom Attention är vi noga med att lyfta fram den oerhört viktiga funktion som den anhörige har. Utan den anhörige skulle livet för en person med NPF-diagnos förmodligen vara mycket svårare. Den anhörige går in i en hjälteroll och vill förstås göra allt som går för en älskad anhörig. Men att vara anhörig kan också vara tufft och svårt. Samtidigt som maktlösheten kan kännas total så ekar ensamheten ut i tomma intet. Ensamheten i att inte bli förstådd och att ens maktlöshet som anhörig inte tas på allvar, är för många oerhört tärande.

För ingen som inte har upplevt det vet vad det innebär att leva som anhörig till en person med NPF-diagnos. De svårigheter som många anhöriga upplever handlar sällan om deras närstående med diagnos utan snarare om systemet de omges av. För många anhöriga kämpar hårt för att orka sköta sitt jobb och samtidigt hålla ihop en familj, en kamp som för många känns hopplös och för en del leder till sjukdom.

Min fråga till alla dem som arbetar professionellt i att ge stöd till personer med NPF-diagnoser: Finns det strategier eller planer för att också erbjuda stöd och hjälp till anhöriga?

Roger Henningsson

ordförande Attention Bollnäs

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel