Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"En spännande tid att leda kyrkan"

Efter en turbulent sommar och höst är Lena Wängmark äntligen på plats som kyrkoherde.

Nu är hon högste chef för Bollnäs nya storpastorat, med 23 000 församlingsmedlemmar.

Annons

Det politiska bråket kring tillsättningen av tjänsten var jobbigt. Det är något hon vill lägga bakom sig - men samtidigt vill hon berätta om hur hon tänker och vad hon tror om framtiden för kyrkan och församlingarna i Bollnäs-området.

Hon berättar om optimism.

– Det är väldigt spännande att leda kyrkan nu, det finns stora möjligheter. Men också utmaningar, som gör att vi ibland får arbeta på ett annat sätt än tidigare.

– Gud syns i handlingar som vi gör, även om kyrkan inte ser ut exakt som förut.

Lena Wängmark talar ofta om diakoni, som är ett lite svårare ord för Svenska kyrkans sociala arbete.

– Det är kyrkans uppdrag att möta människor i alla möjliga situationer, även utsatta sådana. Och när samhället blir tuffare ökar behovet av till exempel kyrkornas diakonala arbete.

Föreningar och andra som jobbar idéellt på ungefär samma sätt som kyrkan säger ibland med viss bitterhet: "Vi gör jobb som samhället annars skulle tvingas avlöna folk att göra."

– Man ska inte se något motsatsförhållande. Vi samarbetar gärna med olika aktörer i samhället, med andra föreningar och med andra kyrkor, även dem som inte delar vår bild av bibeln. 

Lena Wängmark är stolt över det stora förtroende som Bollnäs pastorat åtnjuter och som gör att kyrkan har representanter med i många samhällsfunktioner.

– Diakoniarbetet är omfattande och sker mycket i det tysta. Gudstjänsterna syns på ett annat sätt men mycket annat kyrkoarbete är inte lika publikt.

Kyrkoherden tror, trots minskade kyrkobesök i allmänhet, att behovet av kyrkan ökar:

– Människors vardag verkar inte bli tryggare eller lugnare. Trots allt internet där människor träffar varandra via datorn verkar behovet av personlig gemenskap öka. Jag tror att kyrkan erbjuder något som fler och fler känner att de behöver.

Och som Lena Wängmark sa i inledningen så behöver en sådan längtan inte nödvändigtvis handla om bibelläsning och gudstjänst utan om samtal och gemenskap, där kyrkan genom gärningar ändå visar vad bibeln menar.

Lena Wängmark säger att om hon inte hade blivit präst så hade hon nog jobbat med barn och ungdomar i någon form. Det har hon också gjort tidigare.

– Att barn och ungdomar har det bra är grunden för allt, för framtiden, för vårt samhälle.

Uppväxt i edsbytrakten som hon är var det mycket frikyrkligt i omgivningen och i familjen. Men det var i Svenska kyrkan hon kom att känna sig mest hemma.

En kyrka som ibland kallas stel och formell:

– Närhet och äkthet är viktigt. Kyrkan ska erbjuda många olika, trygga mötesplatser. Människor ska inte behöva gå till kyrkan, kapellen, församlingshemmen eller Prästnäsgården för att PRESTERA något utan för att FÅ något, säger Lena Wängmark. 

Hon är rädd att intervjun mest ska handla om striderna bakom tjänstetillsättningen. Det ska inte intervjun handla om. Men det går heller inte att undvika frågan helt. Men Lena Wängmark tycker att det känns för tidigt att gå in på den jobbiga tiden förra året.

– Det var jobbigt inte bara för mig utan även för flera andra. Och är det fortfarande.

Hur känns det att jobba nu?

– Uppgiften att få leda det här pastoratet in i framtiden känns mycket spännande, även om det är mycket administration och praktiska bestyr en tid framåt. Det beror delvis på att pastoratet är nytt och måste hitta sin nya arbetsform, som säkert blir jättebra. Men jag längtar efter att få jobba mer praktiskt och kreativt.

Det nya pastoratet blir med sin storlek starkt på ett bra sätt, tror Lena Wängmark och tillägger:

– Samtidigt som vi har blivit större så blir inflytandet från folk i bygden ändå bra och lokalt, genom de nybildade opolitiska församlingsråden som varje församling har.

– Det är vi tillsammans som är kyrkan.