Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En självupplevd ADHD-resa

Mörka barndomsminnen, tårar, insikter, humor och värme var några av ingredienserna när Karin Willing Ljungberg berättade om sitt liv som "diagnosbarn".

Annons

Det har inte varit någon lätt resa. Bland annat fick hon höra att vissa barn får man offra, att de inte var värda att lägga ner någonting på, och att hon var ett sådant barn. Men berättelsen innehöll också glimtar av goda människor. Föräldrar som stöttar och specialpedagoger som hjälper henne vidare och en rektor som kunde hantera en våldsam utskällning. Till sist konstaterade hon:

– Jag hade inte behövt gå igenom det här om folk hade lyssnat på mig och mina föräldrar redan från början. Då hade mina självmordsbrev i stället varit kärleksbrev.

Tisdagens seminarium i Folkets Hus arrangerades av Attention Hälsingland som är en intresseorganisation för personer och familjer med neuropsykiatriska funktionshinder och yrkesverksamma inom området.