Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En sak att tänka nytt, en annan att förneka fakta

I år är det 90 år sedan det första valet med allmän och lika rösträtt (för både kvinnor och män) genomfördes i Sverige.

Annons

Den som vill veta mer om utvecklingen som föregick detta kan rådfråga en objektiv källa. Exempelvis Nationalencyklopedins nätutgåva, som skriver att rösträtten var den största politiska stridsfrågan i början av 1900-talet, där liberalerna och socialdemokraterna mötte starkt motstånd från högern. För att sammanfatta så behövdes rösträttsrörelsen just eftersom högern var emot den allmänna rösträtten.

De nya Moderaterna tyckte dock att de även behövde en ny historia. Därför smög de in en formulering i sitt idéprogram som kunde tolkas som att 1910-talets moderater var pådrivande i kampen för rättvisa och demokrati genom att förespråka allmän och lika rösträtt. Klantigt att fara med osanning, även om det var i ett dokument som främst är internt.

Klantigheten blev däremot till något mycket allvarligare när partisekreteraren Sofia Arkelsten i en DN-intervju helt seriöst menade att det var så det förhöll sig. Moderaterna var pådrivande för fri och lika rösträtt, enligt sin partisekreterare. Och hon stod på sig gentemot journalisten.

Efter en kritikstorm fick hon visserligen medge att hon hade haft fel. Det är oklart huruvida det var okunskap eller nonchalans hon visade upp i intervjun. Kanske är det lika illa oavsett?

Då var då och nu är nu kan man tycka. Fast utan kännedom om historien är det svårt att komma framåt. Utan historien kan man varken förstå sin samtid eller framtid fullt ut. Det är bland annat därför som det historiska perspektivet betonas i grundskolans läroplan som ett av de övergripande perspektiv som är angeläget att ha med i undervisningen.

Det finns dock flera moderater som lever i en egen värld. Carl Bildt hävdar, på fullt allvar, att det inte finns någonting som är problematiskt för honom i situationen med de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien. De åkte dit för att granska Lundin Oils tveksamma affärer i landets konfliktzoner. Lundin är ett oljebolag i vars styrelse Bildt satt fram tills han blev utrikesminister. Den gode Bildt ser inte att det kan föreligga någon som helst intressekonflikt i frågan, utan hävdar istället att hans erfarenheter inom oljebranschen kan vara en tillgång för svensk diplomati.

Förra veckan cirkulerade ironiska skämt om historiska händelser som kanske kunde ha möjliggjorts av Moderaterna, månlandningen exempelvis. Det ironiska skrattet fastnar dock i halsen när man påminner sig om vad partiet aktivt röstat emot under modern tid. 1921 var de till exempel emot avskaffandet av dödsstraff i Sverige, 1953 sade de nej till fri sjukvård och 1974 röstade de emot fri abort. 1938 sa de nej till två veckors semester och 1951 till tre veckors semester, 1963 röstade de emot en fjärde semestervecka och i konsekvensens namn var moderaterna även motståndare till den femte semesterveckan 1976.

Det är en sak att omvärdera sin politik och kunna tänka nytt.

Det är en helt annan sak att förneka sådant som de facto har sagts och gjorts. När så pass högt uppsatta politiker som Sofia Arkelsten visar att de varken har kunskap om eller intresse för den egna historien är det läge att bli mörkrädd.

På riktigt.