Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En politiker i fickan kanske

Någonstans kan jag känna sympati för alla de som tycker att de går för fort. Som vill fjärma sig från ytligheten och snabbheten.

Som vill föra ett samtal i lugn och ro, kanske väcka en tanke hos någon annan. Bli tagen på allvar och visa respekt. Faktiskt lyssna på det som sägs. Och på det som inte uttalas, men ändå finns där någonstans fladdrande, mellan raderna och ögonkasten.

I SVT:s program "Min sanning" sitter Håkan Juholt (S) och drömmer sig tillbaka till Folkets hus, fikastunder och rörelsens varma famn.

Jag förstår inte varför hans sanning ska exponeras i en timme, men en politikers nostalgiska tillbakablick, i jämförelse med det hårda, konkurrensutsatta och granskade livet i maktens korridorer, är lätt att begripa.

Precis som landstingsfullmäktiges ordförande Björn Brinks (C) utspel i veckan: "Sociala medier sätter demokratin på spel".

Microbloggarna beskrivs som slutna rum där inte alla kan delta i debatten. Brink hävdar till och med att inte alla kan följa hela landstingsdebatten eftersom snacket, eller ett slags pseudodebatt, fortsätter på Facebook och Twitter.

De digitala mediernas betydelse för opinionen diskuteras och analyseras i en nyutkommen bok "Kampen om opinionen" av Jesper Strömbäck och Lars Nord, båda knutna till Mittuniversitetet i Sundsvall.

Ett helt kapitel ägnas åt informationsteknikens betydelse för utgången i valet 2010. Inte mindre än 83 seminarier under Almedalsveckan samma år, diskuterade sociala mediers betydelse. Efter ett långt resonerande kommer författarna fram till att kommunikationstekniken endast är en faktor bland många som inverkar på relationen politiker-medier-väljare.

Självklart kan tyckas. Och med den informationstekniska utveckling, som ibland tycks passera ljusets hastighet, känns slutsatserna från valet 2010 redan irrelevanta.

Vi gick in i 2013 med fem miljoner svenska aktiva Facebookanvändare. Twitter är fortfarande ett kotteri för politiker, journalister, opinionsbildare och kändisar, men fler och fler svenssonväljare har hittat en direktkanal till sin politiker.

Henrik Oscarsson, valforskare, tror inte på en digital revolution. Men har helt rätt i sina funderingar kring smartphonen. Hur ska partierna ta sig in i varje förstagångsväljares ficka?

Parallella debatter är inget demokratihot. Det är avsaknaden av diskussion och samtal som är livsfarlig. Ingen twittertråd eller gilla-knapp-tryckning kommer att ersätta diskussionerna på arbetsplatserna, i fikarummen, i valstugorna, på insändarsidorna eller under de tv-sända partiledardebatterna.

Politikernas våta dröm vore förstås att helt gå förbi medierna och nå väljarna på egen hand. Men ingen oredigerad kommunfullmäktige- eller landstingsdebatt är så rafflande att intresset kan hållas vid liv i flera timmar.

Politiken behöver inte rädas vare sig tekniken eller journalistiken. De som omfamnat symbiosen på sina egna villkor, lyckas bäst.

Och en fika i verkliga livet sitter aldrig fel. Då kan jag avgöra vad du egentligen menar.