Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En piccolo i vården

Annons

En piccolo brukar bära väskor och sköta ärenden på hotell. När jag var piccolo, som mitt första riktiga sommarjobb, var det dock på ett ålderdomshem i Stockholm.

Det var på gymnasiet. Tågluffen hägrade. Det var fickpengarna det hängde på. Jag greppade telefonkatalogen (då fanns inte Eniro på nätet, eller nätet överhuvudtaget) och ringde runt till alla ålderdomshem i Stockholm, med min gråa telefon från Televerket.

Till slut fick jag napp. Serafens sjukhem i Stockholm hade en plats kvar. Jag kom dit på intervju och fick jobbet.

Som piccolo fick jag bara jobba 80 procent och fick inte göra tunga lyft. Min handledare var fantastisk och reglerna hölls. Jag bakade bullar med patienterna, gick ut på promenader men var också med i den ordinarie verksamheten som en hjälpande hand.

Det var nog världens bästa sommarjobb. Och en av världens nyttigaste upplevelser som 17-åring. Under sommaren var det en av patienterna som jag hade lite extra ansvar för som somnade in, för gott. Jag fick då också vara med och ta hand om henne, hjälpa anhöriga att packa ihop och städa ur rummet.

Även det nyttigt för en mentalt odödlig gymnasiestudent.

Jag trivdes jättebra fortsatte att jobba extra på Serafen under lov och ledigheter.

Sommarjobb är lite av en spegel av samhället.

När jag gick på gymnasiet var ingen telefonförsäljare. Däremot fick flera av mina kompisar sommarjobb på postgirot – alla räkningar skulle registreras även på sommaren.

En funktion som knappt finns längre.

Tjänsten som piccolo i vården tror jag drogs in någonstans i den förra ekonomiska krisen. Kanske har den återuppstått igen, i en annan skepnad. Jag vet inte.

Men man kan bara hoppas – både för sommarjobbarna och för patienterna.

Mer läsning

Annons