Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lysande ledare…

/

Barack Obama, president i USA och överbefälhavare, tilldelades Nobels fredspris 2009. Vilket väckte frågan om prisets innebörd.
USA är för närvarande involverat i två krig. Krig Obama förvisso ärvt efter Bushadministrationen, och ett militärt engagemang som svårligen kan avslutas från dag till annan. Kritiken blev hård mot beslutet att tilldela Barack Obama Nobels fredspris. Efter bara ett år som president ansågs han inte ännu ha hunnit uträtta något som gjorde honom värdig ett fredspris.
Ett väl snävt sätt att se på fredspriset och dess syfte.

Annons

Under senare år har den norska nobelkommittén vidgat sin tolkning av fredspriset. 2006 tilldelades Muhammad Yunus och Grameen Bank priset för sitt arbete med mikrolån, ett framtidsinriktat arbete för att på ett väldigt konkret sätt hjälpa människor ut ur fattigdom.

Nobels Fredspris är ett potent pris. Att avstå från att använda det proaktivt och istället nöja sig med att endast dela ut det som belöning för redan väl utfört dagsverket är att avstå från att realisera prisets potential.

Genom att utse Obama till pristagare investerade Nobelkommittén i framtiden. Precis som USA:s väljare gjorde när de röstade fram Barack Obama till president.

Nobelkommitténs motivering var dock tyvärr svag, och öppnade upp för den i delar orättvisa kritiken, genom att fokusera på vad Obama hunnit åstadkomma så här långt som president. Vilket av förklarliga skäl ännu är förhållandevis lite. Även om det också skulle kunna hävdas att nobelkommittén trots allt beaktade helheten i sitt beslut, det vill säga Obamas intentioner med sitt presidentskap och en administration som från dag ett arbetat hårt för att stärka multilateralismen.

Obamas tal i Oslo under Nobeldagen visade dock att han är en värdig nobelpristagare.

Väpnade konflikter är inte önskvärda, men ibland nödvändiga. I sitt tal lyfte Obama bland annat den humanitära interventionen i Kosovo som ett exempel på en rättfärdigad väpnad insats. Vilket den också var. Det handlade trots allt om en humanitär intervention som satte stopp för ett pågående folkmord. Till skillnad från krigen i Afghanistan och Irak. Krig som Bushadministrationen förvisso försökte hävda var ett resultat av humanitär omtanke, men som handlad om att eliminera regimer som ansågs hota USA. Folkrätten ger dock inte nationer rätt att ägna sig åt den här typen av preventiva krig. Men det bekom inte Bushadministrationen.

Barack Obama är en visionär ledare, men också en ledare med ett pragmatiskt förhållningsätt till sina visioner. Och bara en riktigt lysande ledare kan hålla ett tal om ett fredspris och övertygande hävda att väpnad konflikt är vägen till fred. Vilket Obama lyckades med i går. Trots avsaknaden av logik i ett sådant påstående.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons