Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En konflikt med många knäckfrågor

/

När man hör om konflikten mellan Israel och Palestina känns det ibland som att den aldrig kommer att ta slut. Där triumferar våldet och motsättningarna vecka efter vecka, år efter år. Men mitt i tröstlösheten finns nu små glimtar av hopp.

Annons

Efter den andra intifadan byggde Israel en så kallad ”skyddsbarriär” för att försvara sig emot självmordsbombare. ”Skyddsbarriären” är på sina ställen en åtta meter hög betongmur. En mur som inte följer de lagliga gränserna, som går rakt igenom byar, skiljer bönder från deras odlingar och barn från deras skolor. Sedan 2004 har den internationella domstolen i Haag ansett muren vara i strid med folkrätten. Ändå står den kvar.

Och det är bara ett exempel på knäckfråga i den här konflikten. Sedan är det gränsdragningen. Bosättningarna. Jerusalem. Flyktingarna. Självmordsbombarna. Blockaden mot Gaza. Låsningen mellan ledande politiker.

Men utan kraftig press från omvärlden kommer ingenting att hända. Främst handlar det om USA som kan tvinga fram fred om viljan finns där, men även EU har viktiga handelsavtal med Israel som skulle kunna användas för att sätta press på att få till fredsförhandlingar och resultat.

Sedan 2007 pågår en illegal blockad mot Gazaremsan. Efter ”operation gjutet bly”, kriget som pågick runt jul och nyår 2008/2009, förvärrades en redan desperat situation. Israels bomber raserade stora delar av det palestinska civilsamhället. Skolor, sjukhus, bostäder, el- och vattensystem samt FN-byggnader fanns bland det som förstördes. Officiellt hette det att Hamas skulle straffas för bomber som skjutits in över Israels gräns. Dock konstaterar Amnesty att varken blockaden eller flyganfallen har riktats in mot militära mål, utan det är civilbefolkningen som drabbats.

Sedan anfallens slut har Gazas befolkning nekats att återuppbygga sitt samhälle då Israel och Egypten förbjudit import av sådant som byggmaterial och livsnödvändiga reservdelar till el- och vattenverk. Eftersom material inte får föras in landvägen har heller inte EU:s avsatta bistånd kunnat komma fram.

Men där det internationella samfundet har misslyckats med att bryta blockaden så finns det ideella organisationer. Det svenska nätverket Ship to Gaza har samlat ihop nog med pengar för att senare i maj kunna skicka ett skepp med cement, byggmaterial och medicinsk utrustning. Deras skepp ska segla till Gazaremsan i en konvoj med skepp utsända av en bred koalition människorätts- och hjälporganisationer. Det, mina vänner, är solidaritet när den är som vackrast. I praktiken.

När vanliga svenskar på femton månader kan samla ihop tillräkligt med pengar för att kunna skicka ett skepp fyllt med förnödenheter 5 000 sjömil. Då vore det väl helt bakvänt om inte världens ledare någon gång kan få ett slut på den här segdragna konflikten?

Häromdagen inleddes de första samtalen mellan parterna sedan ”operation gjutet bly”. Även om samtalen är indirekta så är det en öppning som inte fanns tidigare. Det gäller nu för USA:s speciella sändebud George Mitchell att få bägge sidor att stanna kvar vid förhandlingsbordet. Och att få dem att stanna tills det blir resultat av förhandlingarna. Befolkningen i Israel och Palestina förtjänar verkligen att hamna högst upp på agendan.

Eva Älander

Mer läsning

Annons