Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En idrottsprofil har gått ur tiden: "Jag sörjer min lillebror"

Din lillebror har dött – den ofattbara nyheten fick jag för två veckor sedan och det är först nu som jag börjar förstå att Stefan inte längre lever. Stefan begravs i Rengsjö kyrka den 12 december.

Annons

Minnesord för Stefan Larsson, Rengsjö:

Att ha endast ett syskon, en bror som var nästan sju år yngre innebar från början att jag mest tyckte att han var i vägen – men mest på ett väldigt snällt sätt. Stefan lånade gärna mina leksaker men jag minns inte att han lekte sönder en enda.

När Stefan blev äldre tog han gärna med andra pojkar ut på en massa olika aktiviteter – helst i skogen eller ute på någon sjö. Jag lärde mig också snabbt att det var riskfritt att ha lillebror med ute i skogen, för han visste alltid var vi var och hur vi skulle gå för att komma hem. Han fick nog hela portionen genetisk orienteringsförmåga för själv fick ja ta bussen tillbaka till målet vid min första och enda orienteringstävling.

Skogen och naturen var Stefans värld.

Jag blev egentligen inte förvånad när min lillebror valde att utbilda sig till fritidsledare. Att arbeta med barn och ungdomar – helst utomhus – var för honom ett meningsfullt arbete.

Allra bäst tror jag Stefan trivdes under de år han arbetade inom särskolan. Då kom han och jag ännu närmare varandra i och med att jag också arbetade med personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Den positiva människosyn som Stefan hade kom till sin rätt när han arbetade med elever med funktionsnedsättningar. Det måste finnas en plats för alla även om en del kan behöva lite mer hjälp – det var en grundinställning som både Stefan och jag fått av våra föräldrar.

Till skillnad mot mig blev Stefan kvar i Rengsjö. Med undantag för några år i en annan del av Bollnäs kommun (Arbrå) så stannade Stefan kvar på hemmaplan.

Att under de senare åren kunna sitta med Stefan och titta ut över vår barndoms vilda sjö – den snart igenväxta Västersjön, nedanför hembyn i Rengsjö – har varit ett privilegium. Även om jag är äldre än min lillebror så hade vi många gemensamma minnen från de år då det ständigt var nya äventyr i Norrgården i Västerby.

För Stefan var det en självklarhet att vara kvar i Rengsjö och att vårda minnet efter våra föräldrar. Nu kommer jag att göra mitt bästa också för att hedra minnet efter min varmt älskade lillebror. Det känns grymt och orättvist att en så positiv och aktiv man bara dör. När jag och Stefan träffades senast pratade vi bara om framtiden och vi påminde varandra om att sköta hälsan – väl medvetna om att det finns sjukdomar i generna. Men det hjälpte inte Stefan. Han dog med en massa planer kvar att genomföra och många aktiva år kvar, framför allt för att kunna ägna sig åt det han var helt suverän på nämligen att rita kartor och lägga banor för alla sorters orienteringstävlingar, från SM till knattetävlingar.

Så en sak vet jag, att om det ordnas orienteringstävlingar i himlen då är banläggaren given!

Jag sörjer min lillebror

Roger Larsson

Till minne av Stefan Larsson, Rengsjö.