Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En EU-armé är fel lösning på rätt fråga

Jean-Claude Juncker tänkte högt i helgen i tidningen Welt am Sonntag. Det är inte första gången som Europas federalister tänker högt om att en gemensam union behöver ha gemensamma lösningar på många områden. Men utspelet från EU-kommissionens ordförande om en europeisk armé “för att skapa en rysk respekt för EU” är feltajmad och motverkar sitt syfte. Utspelet undergräver rysk respekt för EU.

Annons

När fokus borde ligga i att få EU-enighet, där nu senast Grekland och Cypern signalerar att de inte vill fortsätta sanktionerna, så öppnar Juncker alltså ännu en fråga som kommer att skapa splittring inom EU istället för enighet. Det finns inga förutsättningar idag att vara ens i närhet av den totala enighet mellan medlemsländerna som skulle behövas. Från de tunga länderna Frankrike och Storbritannien finns en utbredd misstänksamhet mot att EU skulle ta över ansvar eftersom det riskerar att underminera NATO och den transatlantiska länken.

I själva sakfrågan finns det dock goda argument för att fortsätta ett fördjupat försvarssamarbete, bland annat inom försvarsindustrin och genom gemensam utveckling. Ett annat sådant skäl är den gemensamma solidariteten där artikel 222 i fördraget säger att EU och medlemsländerna ska handla gemensamt i anda av solidaritet om en medlemsstat drabbas. För att kunna bistå ett land som drabbas av krig behövs en försvarsstruktur att falla tillbaka på.

Samtidigt finns en militär struktur som de flesta är med i, Nato. Det är betydligt lugnare för Estland, Lettland och Litauen att få uppbackning av Nato där USA ingår än att bygga upp en helt annan organisation där länder med just nu helt andra intressen ska ingå.

Juncker argumenterar att en gemensam EU-armé skulle vara avskräckande och kunde ha varit användbar i den ukrainska krisen Samtidigt så var inte ens Nato avskräckande nog för Ryssland.

EU har idag stridsgrupper som roterar och som är tänkt att sättas in utanför EU i fredsframtvingande eller fredsbevarande uppgifter. Just nu står en sådan stridsgrupp, Nordic Battlegroup 15, i beredskap under svensk ledning. Stridsgrupperna har aldrig satts in av EU eftersom enighet inte kunnat nås. Även om man skulle tänka en tanke att permanenta regionala stridsgrupper så är inte EU strukturen för det utan att det är bättre om det görs inom NATO och/eller genom ett bilateralt samarbete.

Junckers fokus just nu borde vara att jobba intensivt tillsammans med Europeiska rådets ordförande Donald Tusk och utrikeschefen Federica Mogherini för att bygga en ännu starkare uppslutning kring Ukrainas rätt till självbestämmande och en gemensam stark strategi för att möta den ryska aggressionen på alla plan och "skapa rysk respekt för EU". Juncker ställer alltså rätt fråga men lösningen är inte att försöka sätta ihop en låtsasarmé.

Annons