Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En älgjakt att minnas

Älgjakt på skidor, Digerkölen.

Annons

Det är snötäckt på marken. Då kan man ju se i spåren vilket djur det är; tjur, ko, ko med kalv/kalvar.

Utrustning: ryggsäcken förstås med stekta ägg, limpskivor, korvbit, ölburk. Termos med kaffe. En bit rökt fläsk.

Radion (i ett band över axeln). Ska jag ta kikaren också i fodral över andra axeln?

Geväret över axeln, slutstycket i ett fack i ryggsäcken (på väg till pass).

Rejäla handskar och skidstavar för händerna. Skidor som är nytjärade och tröga i början och kletiga. Skidbindslena är av råttfälletyp. Omöjliga att ta loss från kängorna utan att knäppa upp.

Färden går bra över en myr, även om jag sjunker ner ordentligt vid varje glid i den mjuka snön. Så ska jag över ett stenigt motlut. Långt borta hörs ett hundskall, troligen från hund som jagar pulsande älg.

I medlutet styr skidorna obevekligt fel mot en sten.

Hundskallet närmar sig.

Jag ramlar framstupa.

Ryggsäcken över huvudet, snömos i ansiktet. Tappade mössan.

Fötterna sitter obevekligt fast i obändiga skidor i kors över varandra.

Där ligger jag. Älg med två kalvar pulsar strax förbi, efter tjuren och efter hunden.

Lossar handskar och stavar, kränger av mig ryggsäcken som trasslat in sig i kikar- och radioremmarna och öppnar skidbindslena som bände ena benet.

Önskar älgfamiljen lycka till.

Alf Grundahl

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel