Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: Därför har Arbetsförmedlingen förbrukat vår tillit

Ledarskribenten Emma Jaenson om att det behövs mer än fina ord och innovativa idéer för att få ut människor i arbete.

Annons

Öppenhet, stöd, samverkan, medbestämmande och delaktighet.

Visst låter det fint?

Det är några av de vägledande principerna för det tillitsstyrda arbetet som just nu håller på att implementeras i offentlig verksamhet genom 2016 års regeringssatsning “Tillitsdelegationen”.

Tillit är den nya trenden inom offentlig verksamhet. Tanken är att det ska bli mindre detaljstyrning och kontroll för att medarbetare ska kunna utveckla sina kompetenser, som beskrivs i antologi “Framtidens Arbetsförmedling” (Fores, 2018).

På många myndigheter har den tillitsbaserade verksamheten inneburit ett ökat inslag av datorisering. På Socialtjänsten i Trelleborg fick en dator ta över beräkningar i försörjningsstödet. Försöket blev lyckat. Handläggningstider kortades avsevärt och arbetslösheten bland bidragstagare minskade.

Med hjälp av informationen från en arbetssökandes bakgrund och nuvarande livssituation ska en dator kunna uppskatta en arbetssökandes risk att bli långtidsarbetslös. Tanken är att datorn gör en analys varefter handläggaren gör en “handpåläggning” för att bedöma vilket arbetsmarknadsprogram som lämpar sig bäst för den arbetssökande.

Men datoriseringen har även väckt stor kritik, inte minst för att många människor inom offentlig verksamhet upplever att de riskerar att bli överflödiga. I Kungsbacka blev experimentet inte lika uppskattat. När datorn “Ernst” fick plats på kommunen sa 12 av 16 personer ur personalen upp sig. Det var helt enkelt svårt att bedöma en arbetssökandes behov med hjälp av en dator - den mänskliga kontakten behövs också.

Ledorden för att få medarbetare på Arbetsförmedlingen att uppskatta den tillitsbaserade styrningen är “förståelse”, acceptans” och “engagemang”. Man ska få medarbetarna att känna engagemang inför de senaste datoriseringarna.

Arbetsförmedlingens problem är dock djupare rotade än så. 2015 gjorde Roland Paulson ett reportage: “Vi bara lyder” från ett Arbetsförmedlingskontor i en mellanstor svensk stad. Ingen ur personalen visste vad de gjorde där. Både arbetsförmedlare och arbetslösa visste att insatserna som bedrevs ofta var meningslösa. Ändå fortsatte man att slussa in människor i diverse arbetsmarknadsåtgärder som inte gav några betydande resultat.

I en myndighet med så bristande grundtillit är det svårt att förstå hur cheferna ska lyckas skapa “engagemang” för ett nytt datorprogram. De senaste årens subventionerade arbetsmarknadsförslag med nystartsjobb, sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar, yrkesintroduktionsanställningar, instegsjobb och det senaste etableringsjobben, har inte visat på något betydande minskning i andelen arbetslösa.

Om ett stödprogram är mer generöst än något annat så har det ofta konkurrerat ut ett program som fokuserar på en annan grupp. Dessutom har de olika skattefinansierade jobben ofta uppmuntrat till fusk och svartjobb.

Om Alliansen får regeringsmakten efter valet har de lovat att lägga ner Arbetsförmedlingen för att privata aktörer ska tillgodose arbetssökandes behov i stället. För det kommer behövas mer än fina ord och innovativa idéer för att få ut människor i arbete.

Emma Jaenson